Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Beyer, Nils: Teaterkris på retur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERKRIS PÅ RETUR
Av NILS BEYER,
Dramatens första kvinnliga chef inledde sin nya verksamhet med
ett kraftigt förlöjligande av sitt eget kön.
Clare Boothe — författarinna till den amerikanska pjäsen
Kvinnorna — är en dramatisk talang, som kallblodigt spekulerar i sitt
eget äckel. På det mest ’hiskliga sätt ihar hon förlöjligat de rika
överklassfruar, som hon lärt känna under sina sociala — eller, om man
så vill, zoologiska — studier vid Park Avenue i New York. Men hon
utlämnar också åt löjet de arbetande kvinnor, som äro anställda för
att betjäna dessa lyxdjur, manicurera deras händer, prova deras
klänningar, ordna papperen vid deras skilsmässor. De enda hon verkligen
skonar äro de kapitalister, som (betala kalaset: poängen i hennes pjäs
består i att inte visa en enda man på scenen — mannen är bara det
stående samtals- och stridsämnet dessa kattor emellan. Trots sin
vulgära "satir" gick pjäsen briljant, livligt applåderad av inte minst den
publik, som borde ha känt sig träffad. Clare Boothe har näppeligen
misslyckats i sitt försök — livligt understött av regissören Rune
Carlsten — att förkläda klassproblemet till ett könsproblem.
Den verkligt radikala satiren vill något mera än oja sig över
överklassens förfärliga leverne. Den blottar de diemliga bovstrecken, de
dolda isprickoma i samhället och människosjälarna. När få vi se den
på Dramaten?
Det finnes emellertid konstnärligt medelmåttiga teaterpjäser, som
försvara sin plats på en scen genom att erbjuda en tacksam roll åt
en ibetyd;aode skådespelare och ge honooni tillfälle att utveckla nya
sidor av sin personlighet.
Under sina år på Dramaten uppnådde Anders Henrikson
mästerskapet i den pregnant och personligt utformade andraplansrollen. Han
har sedan dess övergivit teatern för filmen. Men på ett tillfälligt
gästspel ha vi i höst fått se honom på Vasateatem, dit han lockats av
huvudrollen i De 2 Thompson, en habil cirkuspjäs av den på
våra breddgrader hittills okända signaturen Serck Roggers. Stycket
börjar med den gamla konflikten mellan två trapetskonstnärer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
