Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Beyer, Nils: Teaterkris på retur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614 Nils Beyer
vieliat säga, att själavården är så mycket viktigare än kroppsvården?
Eller att en yrkeskvinna, därför att hon gifter sig, Ibör kasta bort
sina kunskaper för att i stället ägna sig åt strumpstoppning? Ty det
är ju detta pjäsen går ut på. Ja — imen samtidigt visar den något
annat. Den avslöjar — liksom J. A. Cronins ibok Citadellet — de
er-barmliga sjukhusförhållandena i England^ ien isynpunkt, som bjärt
lyser fram i D :r Carsons förödmjukelsier för att få pengar till sin
klinik och slutliga misslyckande genom den gamla rika
välgörenhets-dtamenls vägran, ibetingatd ,av is. k. isiedlliiga mlotdv. När doktorn
fri-villigt lämnar sin läkarverksamhet för att inte stå i vägen för
donationerna, är deit ett persoindigt offer, men inte endast för hemmiets utan
även för klinikenB skull.
Möjligen sammanfaller inte denna tolkning av pjäsen med S :t John
Ervines. Men en dramatiker yppar ibland saker, ,som han inte själv
har medvetet avsett. För övrigt vimlar stycket av obesvarade frågor,
en ung pojke hamnar i fängelse för något som kallas "agitatorisk
propaganda" (det skulle förmodligen vara antimilitaristisk) och en
snäll gammal biskop går omkring i en brokig stass och koketterar
med <Siin kriisitHga blidhet. Hilding Gävle, isom (troits siin ungdom ha;r
gjort sina bästa insatser i gubbroller, gjorde denne älskvärde
skeptiker med karikatyrisk konst till den mest betagande figuren i
skådespelet.
MaxzveU Anderson är för närvarande — vid :siidan lav 0’Neill —
det istora niaimneft i ajmerikanjsk drama<tik, och med
Mayerling-dramat har vår nationalscen gjort ett av sina mest representativa
pjäsval under det gångna året. Den ursprungliga meningen var att
Gösta Ekman, som kort före sin död äntligen förmåddes att
acceptera tanken på ett gästspel på Dramaten, skulle ha spelat den unge
prins Rudolfs roll. Nu fick i stället Georg Rydeberg ta hand om den,
och en värdigare ersättare kunde näppeligen ha uppletats i svensk
teater av i dag. Det var inte hans fel, att föreställningen i stort sett
blev en besvikelse.
Idén till stycket är som bekamt det berömidia dubbelsjälvmordet
den 30 januari 1889 på slottet Mayerling i Österrike. Liksom en
tragedi av Shakespeare är det skrivet på blankvers, och det är framför
allt en politisk tragedi: kronprins Rudolf är en liberal demokrat, som
tar Upp strid med sin far, den gamle oböjlige kejsar Frans Josef, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
