Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Litteratur - Kollveit och Rytter: Arbeiderreising og målreising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 Litteratur
social resning-. På sätt och vis kan väl detta påstående vara riktigt, därför
att folkmålsstriden efter hand blev en social strid, men vid dess första
upprinnelse var väl näppeligen den norska arbetarklassen så politiskt
vaken, att det kunde tänkas ha spelat någon roll av betydelse vid
spelöppningen. Venstre —■ som ju samlade bönderna — såg det kanske i
viss mån som en sak, som hade med klassens resning att göra, men
förhållandet lär väl ha varit det, att upptakten till målreformen är att söka i
den nationella våg, som vid denna tid började svepa in över Norge.
Med tiden ha både arbetare och bönder börjat inse att folkmålet
betyder mycket främst för landsbygdens småfolk i dess kamp för bättre
ställning i samhället och så har denna folkmålsstrid inlemmats i arbetet.
I arbetarnas organisationer har heller inte denna strid för folkmålet
fått någon större betydelse förrän under det sista årtiondet eller i och
med att det norska arbetarpartiet kommit att omfatta även andra
arbetare än de rena industriarbetarna i städer och större samhällen. På de
platserna har man inte haft och har man inte heller nu samma
besvärligheter med de två språken, som ute på landsbygden, där man ofta talar
på ett sätt och skriver på ett annat- Skall man tro författarna håller
arbetarpartiet på att ta ledarskapet i målreformarbetet. »Breiere plass for
folkemålet» är lösen och man har även börjat med vissa betydande
reformer.
Hur stor plats har då nynorskan eller folkmålet? Enligt den officiella
statistiken läste man 1935–1936 landsmål i 2,159 skolor och bokmål i
3,616 och ändå starkare står nynorskan i den allmänna administrationen.
I 262 kommuner sker administrationen på det målet och i 232 på bokmål
under det att 251 koimmuner stå neutrala. 9 fylkesting administreras på
nynorska och 3 på bokmål och 8 stå neutrala.
Efter att författarna redogjort för den nya rättskrivningen övergår
man till att ställa frågan: Vilket mål böra arbetarna välja? För en
arbetare i Oslo och för arbetarna i städerna överlag är det inte tänkbart
att man skulle gå in för att föra iji landsmålet i sina orter. Men då
böra dessa stadsarbetare möta landsmålet på så sätt, att man efterhand
hjälper till med att föra in allt flera och flera äktnorska ord i målet.
Och för landsbygdens folk är det självklart nynorskan, som ligger
närmast till. Vilja arbetarna erkänna vikten av den egna klassens resning,
så bör den också bli med i den kulturella frigörelsekampen och där ta
hand om sitt eget folkmål. Att detta språk, som Knut Hamsun 1918
kallade för »träskomål», är ett mål framsprunget ur folket och värt att
vårdas av de små i samhället framgår av att högern alltid stått emot
det, liksom de alltid stått emot den nationella frigörelsen i landet,
,i^ven om de ofta vilja ge sken av annat. De erkänna inte folkmålet som
kulturspråk. Men är det kanske inte kulturprodukter som har skapats av
bl. a. Arne Garborg, Aasmund Vinge, Per Sivle, Kristoffer Uppdal och
Olav Duun m. fl.? Helt visst Men författarna ta inte den saken så
hårt, eftersom de tro sig veta att allt nationellt arbete blivit genomfört
mot högern och överklassens vilja. De stredo mot unionsupplösningen och
den rena norska flaggan, men så snart striden var vunnen ville de in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
