Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Litteratur - Kollveit och Rytter: Arbeiderreising og målreising - Reed: Vanvettets marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 631
hösta segern och göra den till sin. Andra saker att förtiga. Arbetarna
äro nationella på ett annat sätt. Här är dfet inte bara fråga om slagord
och spekulationer utan något helt annat. De norska arbetarna vill
därför heller inte sätta sig emot det som är levande och som har livets
rätt, vilket fallet är med folkmålet. Norge för folket och norskt mål
för folket skall därför inte bara bli ett slagord, utan det må bli
en-realitet.
För en utomstående, som inte haft tillfälle att följa målstriden på
nära håll, är det kanske svårt att yttra sig Am vilken £fv parterna, som
har den största rätten på sin sida. E>ock förefaller det sotm om de som
kämpa för en större plats åt folkmålet och därmed ett mera äktnorskt
språk ha fog för sina anspråk på reformer. Huruvida sedan denna
målstrid är att se som en social företeelse är en sak för si^. Rättast är
kanske att säga att den hör till det sannast nationella. Dock lär det
nog dröja länge, innan de båda målen mött varandra i så stor
utsträckning, att man kan känna sig belåten från båda hållen. Det blir säkert
tillfälle att komma med ytterligare många temperamentsfulla inlägg i
målstriden som sannolikt ännu ej är slutförd. För ingenting är så
konservativt och så svårt att reformera som ett språk.
Alfons Qidlund.
Douglas Reed: Vanvettets marknad. Bonniers. Kr. 8:50.
Reed var Times korrespondent i Berlin åren kring Hitlerkuppen, och
hans bok handlar väsentligen om Tyskland. Det är en mycket upplysande
och mycket underhållande bok, en av de snart alltför många
journalist-memoarerna: de äro laddade med dramatiskt stoff och merendels
överlägset väl skrivna; det är bara så att det ofta är samma stoff, man har
rätt att tröttna. Reed går inte alldeles fri härvidlag; riksdagshusbranden
och processen om den tycker man sig kunna vid det här la;get.
Men annars är det en skildring av kvalitet, och man skall inte låta
sig bedra,gas av det lite nonchalanta skrivsättet — det som kan se enkelt
och lättfånget ut, anekdotiskt och tillfälligt, döljer både kunskap,
intelligens och patos. Det är värt att lägga märke till att det övervägande
flertalet av de flygande reporters, som dessa mänsklighetens förnedringsår
lägga fram sitt vittnesbörd i bokform, äro markant radikala. Ha de inte
varit det när de reste ut, så nog ha de hunnit hl\ det efter någna års
intim kontakt med fascism och annat elände. Synd bara att världens
(f. d.) herrar, de demokratiska ledarfigurerna, bry sig så förtvivlat lite
om vad dessa journalister uppdagat. Missaktningen för skrivarnas skrå
sitter djupt hos de store och mäktige. Reed talade 1933 med en
inflytelserik engelsman om vart det bar hän i Tyskland och fick det överseende
svaret: det har du nog fel i, jag tror att Hitler liksom Mussolini kommer
att bli en fredsfaktor i Europa. »Why were the statesmen so shortsighted
when a few newspapermen foresaw^ everything clearly from the
begin-ning?» står det i en förläggarannons. Ja, det kan nian fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
