Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Litteratur - Reed: Vanvettets marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632 lÅtteratur
Reed kunde ha rätt hovera sig (»vad var det jag sa?») beträffande
många ting. Bitter klarsyn finns i hans uppfattning om Tjecko-Slovakien,
den är väl att märka formulerad före komedin i Miinchen. Tjeckerna ha
i långa tider arbetat och slagits för tyskarna, säger han, varför skulle de
inte göra det på nytt om yttervärlden överger dem? Följden blir att
tjeckerna få smida vapen åt Tyskland i fred och föra vapen för Tyskland
i krig. Det äT ju ungefär dagens situation. När Hitler tågade in i
Österrike hade Reed anledning erinra om det ödesdigra misstaget IQ 14 (han
var själv med i kriget och hade sina aningar) att lämna tvivel kvar hos
tyskarna om deras militära nederlag. Man skulle fortsatt till Berlin, då
hade aldrig legenden om dolkstöten i ryggen kunnat uppstå, då hade
Hitler aldrig fått tillfälle att vandra fram och tillbaka på balkongen till
ga,mla kejserliga palatset i Wien och vråla som en dåre åt folket nedanför.
Mindre lycklig är Reed i sin behandling av judefrågan. Han menar
att de antisejtnitiska förföljelserna inte varit annat än bluff, en storm i
vattenglas. Judarna klara sig alltid, de veta mycket väl att flygmaskinerna,
bomberna, krigsapparaten inte äro riktade mot dem, den ekonomiska
vi’nsten på upprustningen går förresten till judarnaw ~ Det sista
förefaller ju i’nte otroligt, men det gäller ju bara ett fåtal juda^". För den;
stora massan gäller att det finns andra sätt att ta livet av folk än att
direkt skjuta ihjäl dem. Vilket oktoberpogromerna visade.
Reed har en utomordentlig förmåga att spetsa till sina meningar,
glimten i hans öga är förvisso infernalisk. Jag skall aldrig glömma, säger
han på ett ställe, hur häpet chockerad Goebbels lät i rösten då han i sitt
radiotal morgonen efter att Hitler gjort sig av med Röhm avslöjade för
tyska folket den häpnadsväckande nyheten att Röhm, Heines och de andra
voro hemfallna åt homosexualitet, något som både Goebbels och tyska
folket vetat i åratal. Och ett annat prov, som ger ohyggligt besked om
hur långt vi hunnit bara på några år: 1914 upprördes världsopinionen
över att en preussisk officer i Elsass hade stött sabeln i en krympling,
som inte fort nog gått ur vägen för honom. 1938 kan krymplingar
mejas ned i massor på Andalusiens fält, och den oberörda yttervärlden
förväntas applådera denna bragd: den avser ju bara att hindra något
nytt bosjevikiskt djävulskap.
H, B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
