Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 In- och vitrikes
vilka senare man visserligen ingenting exakt vet men kan med skäl
förmoda en hel del, ligga de europeiska länderna på en betydligt högre
nivå.
Roosevelt har ingenting ändrat ifråga om sin uppfattning om
statens plikt att ingripa för att lätta det ekonomiska läget, och han synes
icke ha ändrat något i sin allmänna inställning heller. Om
kongressen kommer att sätta käppar i hjulet, vet man ännu inte. Det är i alla
händelser en betänkligt mera konservativ kongress i år än i fjol och
strider mellan den och presidenten äro sannerligen icke uteslutna.
Någon avsikt att överge den nya givens allmänna principer har
emellertid som sagt presidenten icke visat. Det har så smått tagit sig
uttryck redan i en rad utnämningar de sista veckorna. Regeringen
behövde kompletteras på två punkter, handelsministern och
justitieministern, och en plats i högsta domstolen skulle besättas. På alla tre
platserna har Roosevelt placerat anhängare till nya given.
Handelsminister blev Hopkins, vilken såsom chef för arbetslöshetsåtgärderna
utsatts för mycken kritik från konservativt håll, där man bl. a.
beskyllt honom för att utnyttja statsbidragen för politiska ändamål.
Justitieminister blev Murphy, som var guvernör i Michigan under de
s. k. sit-down-strejkerna eller ockupationsstrejkerna, då arbetarna
besatte fabrikerna och vägrade lämna dem. Murphy vägrade då att låta
väpnade styrkor ingripa och lyckades i stället med lämpor förmå
arbetarna till eftergifter. Det passade givetvis icke de kretsar i
Amerika, som anse att en arbetskonflikt skall lösas genom att arbetarna
med våld tvingas tillbaka. Slutligen blev en från Wien härstammande
jude, Frankfurter medlem av högsta domstolen, en radikal men
allmänt som juridisk kapacitet erkänd professor. Senaten, som har att
godkänna utnämningar av denna art, förhöll sig tolerantare än man
strängt taget kunnat vänta, men man får kanske säga, att den numera
visserligen kan knota men icke plägar söka hindra en president att
i sådana frågor få sin vilja fram.
DEN TYSKA BUDGETEN NÄMNDES. Mycket mer kan man
icke göra, ty ingen vet något om den i sin helhet och delsiffror ur
en budget säga ju platt ingenting. Det uppgives emellertid, att staten
numera lägger beslag på omkring 50 % av nationalinkomsten och
att av denna del hälften går till rustningar, det vill med andra ord
säga, att 25 % av hela Tysklands produktion skulle förslösas på dessa
ting. I och för sig förefaller ju proportionen komplett orimlig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
