Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 In- och vitrikes
att engelsmännen därför ge avkall på sin vilja till fred och rimligt
samförstånd även med diktaturerna.
Utgången borde kunna bli en fredsfaktor, ty om Englands hållning
från början är klar, lär väl ändå också Mussolini i någon mån dra
sig för att gå till anfall. Fast man kan ju aldrig veta vad en diktator
tar sig till, allraminst då förhållandena inom landet börja växa
honom över huvudet. Om något skall vara ägnat att verka dämpande
t. o. m. på en diktators äventyrslusta, så bör det dock vara vetskapen,
att äventyret kan komma att sluta illa.
INOM DET ENGELSKA arbetarpartiet har det blåst upp en
mindre strid. Trots det såvitt man kan bedöma omfattande missnöjet
med regeringen har arbetarpartiet icke lyckats göra några större
landvinningar. Då partiet gått fram ensamt, ha väljarna icke lystrat i
nämnvärt större utsträckning än vad som kan anses ganska normalt
vid fyllnadsval. I de fall däremot, då en mindre partibetonad kandidat
stått mot en regeringskandidat, har man kunnat konstatera starkt
ökad anslutning. Det torde väl få tolkas så, att många visserligen
underkänna Chamberlains politik men ännu icke äro beredda att rösta
med Labour. Man bör visserligen aldrig spå i val, men det verkar
mindre sannolikt, att Labour vid allmänna val skulle kunna bryta
den konservativa majoriteten.
Den radikale Staflford Cripps, som plägar befinna sig längst ute
på Labours vänsterflygel, fann för sin del, att erfarenheten gåve vid
handen, att om man verkligen ville bryta den nuvarande regimens
parlamentariska underlag, vore det nödvändigt med en bredare bas
för oppositionen. Han föreslog i konsekvens därmed, att
oppositionen borde gå samman. Denna åsikt underkändes emellertid med stor
majoritet av arbetarpartiets centralstyrelse.
Det har hänvisats bl. a. till de svenska och danska erfarenheterna
men också till de franska. Här uppe i norr har ju samarbetet visat
sig kunna hålla under en ganska betydande tidrymd och åtskilligt
kunna genomföras. För Frankrikes del är erfarenheten onekligen
mera blandad. Folkfronten bestod icke det utrikespolitiska provet, men
om den därför är definitivt död är det kanske dock lite för tidigt att
yttra sig om. Det har i varje fall visat sig, att även där en hel del
kunde genomdrivas, så länge man höll samman.
Nu var väl knappast avsikten, att det i England skulle bildas en
folkfront utan endast att oppositionspartierna skulle undvika att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
