Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Hilding Nordström
onispioliiiti!s!kaj)!st:riider av^tecknar sig. Aribietairrörelsien; d d,e båda ’liändierna
hade ju ämniu lem ’svaig tpiosiition iodh var iitani näminvärt politiiskit [-m-f’l}^tande.-] {+m-
f’l}^tande.+} I Iböirjan på oititiioitakit foTitgiok i’ Sverge kampeni mellan
Söoialdiemiokraiter locih Idiberalier otm inflyta,ndeit över arbetarna. På det
fackliga området ihade den svenska socialdemiokratin i stort sett avgått
med iseger, fmien poiliitiiskt följde stoira ajribetargrupper fortfarande den
’borgerliiga vänsteirn. Något isiom helsit ordnat isamarbete förekom ej
meililan isocialdemokraitiin och nämnda piolitiiska riktning, bortsett från
viisisa vailkombiinatiooer i Stockhoilim 1890. Arbetarpartiet i Sv^erge
stoid därföir lobundet åt ala håll loch ifraimför alilt ntan vairje: kontakt
med ide grupper i landet, isoim ogiilade dien norska, vänsterns
unionis-poliitik.
I Norge åter hade isiocialiiister och liberaler kommiit varandra;
när-miare. I viss mån underlättades detita av den oklarhet, isom
kännetecknade idcit norska arbetarpartiets program och verksaimhet.
Socialdemokratin i Norge utgjorde nämligen i isjälva, verket ännu icke något
socialistiskt klassparti utan ett allmänt folkparti med radikal
nyansering, ’Starkt influerat av fackliga intresisen;.^ Arbetaire och bönder hade
förvisso i mångt lOch mycket skilj akt iga. ’synpunkter på flera av de
politiska problemen, meni det siaknades å andra isiidan icke heller
föreningsband. Bondevänsiternis uniiionskrav mö-tte inga principiella,
invändningar från dien norska siocialdemiokraitins isida, och som allmänit
reformparti kundie venstre i viss utstiräckning räkna på
socialdemokratiskt stöd. Betingelser förelågo sålunda för etablerande av fri
samvei^kan mellan det norska arbetarpartiet lOch venistre. För det
siisit-nämnda partiet kom denna samverkan aitt utgöra ett styrkebälte, som
i hög grad gjorde det möjligt för venstre att så länge kunna,
fram-träda som den samlade norska demokratins talesman i unions frågan.
Norges arbetare voro visserligen ingalunda nationellt okänsliga, men
för norsk socialdemokrati spelade den nationella ambitionen dock en
vida mindre roll än för den borgerliga vänstern. Belysande härför är
Björnsitjerne Björnsions utveckling. Med hela glöden hos sitt
sp;raka,n-de temperament hade han i åratal gåitt i bräschen för de folkliga
reformkrav och nationella idéer, som norsk radikalism fört till torgis.
Han var fyr och flamma både för 17Hmaj-tankeni och den allmänina
rösträtten, och hans betvingande retorik räckte till bägge. Men
när unionsisaken i början på nittiotalet blev dagspolitiikens centrala
5 Håkan Meyer, Den politiske Arbeiderbevsegelse i Norge och /. H. Lyshoel,
Evolution eller revolution. Traek av den norske Arbeiderbevi3egelses udvikling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
