Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895 17
fråga, fcände Bjömsoo etst islags iniatiniktivt ibehov av att ändra
rangordningen mellan sina politiska idéer. För honom kostade det ej heller
några större imtellektuella offer att tsadla om. Det dröjde alltså inte
länge, innan (han föirktinniadie, att den nationiella idén främiSt måste
realisieras ;i niorsk politik odh "sitemmeretitssaken" (tilte vidare flytitais
nied till ett andraplanisrum. Mm därmed kom han i mioitsättning till
de norska isoaialdemokraiterna, som icke kunde f örmås att se problemet
ur isamma synvinkéli.
Den förut omnämnde arbetarledaren Ludviig Meyer hade t. o. m.
en gång om uniionisispörsmåleit fällt uttrycket: ’’Den vedkommer os
ikke". Härmied menade han dock endast, att unionen licke vore och
ej finge bli någon besvärj elisepunkt på det norska sociaMemokratiska
programmet. Moit »uniionen som sådan var han för egen del välvilligt
stämd, ja, hade en positivare inställning än flertalet partivänner. Det
viktigaste ur arbetairsynpunikt var -enligt Meyer att fiOirtast möjligt
bringa undonstvistema ur världen för att dymedelst kunna påskynda
rösträttsfrågans löisning och len allmän förbättring av arbetarnaiS
lev-nadsvillko;r.®
Icke utan taiktisk skickltiighiet begagnade arbetarpartiet venstres
politiskt öm’tåliga läge till förmån för siina intressen. Inom vens tre fanns
det många, isom icke gärna ville vara med om att genom en
rösträttsreform förskjuta den politiska tyngdpunkten till samhäiMets lägre
klasser. Arbetarpartiet pressade emellertid på genom att göra sin
anslutning till venstres unionspolitiska ståndpunkt beroende av detta
partis villighet att gå med på en utsträckning ry rösträtten. Av
unionspolitiska hänsyn tvangs partiet även att acceptera kravet, ehuru det
kom att dröja någon tid, innan frågan blev ett aktuellt
handlingsprogram i Norge. På detta sätt blev alltså unionsfrågan redan på ett
tidigt stadium invävd li dien norska arbetarpolitiken.’^
Till följd av sin iStvaga maktsitällning kunide det norska
arbetarpar-tiet likväl icke mera nämnvärt påverka unionspolitikens Uitformning,
och partiet deltog därföir ännu ej särskilt laktivt ii uniionsdebatterna.
Men då det talet spred sig på ömse sidor om Kölen, att man
® L. Meyers ståndpunkt i unionsifrågan fixeras på ungefär motsvarande sätt
i Verdandis minnesskrift, där han även angives ha hyst den meningen, att
unionen måste anses ha vissa utrikespolitiska uppgifter att fylla. Han skulle sålunda
ha stått ungefär på samma plattform som Karl Staaff, d. v. s. velat tillerkänna
unionen positivt värde som neutralitetsfaktor och därtill jämväl som en
maktresurs att ställa upp ur försvarssynpunkt gentemot större makter. Verdandi
genom 50 år.
7 E. Bull, Historie og Politikk. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
