Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Edberg, Rolf: Ryssen i arbete och vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 Rolf Edberg
betare eller driftsledare kunna få sina gärningars lön i form av
disciplinstraff och löneavdrag, och i allvarliga fall — när sabotage
vädras —överlämnas den skyldige till laga näpst. Prickningssystemet
med särskilda listor på fanslagstavlor i fabrikerna över de sämsta
arbetarna uppges numera tillhöra det förflutna.
Att ackordssystemet och det av spetsarna omhuldade och
uppeggade tävlingsmomentet i arbetet skall leda till väsentliga
löneskillnader är givet. Divergenserna äro i själva verket större än man i
förstone är böjd att tro. En hantlangare i en fabrik får nöja sig med
en 100 å ISO rubel i månaden, medan stachanovisten, vars
arbetsprestation i många fall är beroende av att han har flinka hantlangare
till sitt förfogande, kan komma upp till 1,000, 2,000, ja 3,000 rubel
i månaden och i vissa fall ännu mera. Och en s. k. kulturartbetare
— författare, vetenskapsman, regissör e. d. — kan tjäna storkovan
ordentligt. Månadslöner på en 30,000 rubel uppges förekomma i
flera fall men förslå dock icke på låmgt när åt exempelvis Alexej
Tolstoj. Olikheten i lönehänseende ökas ytterligare därav, att den
direkta skatten egentligen bara uttas med en spottstyver medan den
indirekta är så ’mycket större. Alla varor, som inte höra till livets
absoluta nödtorft, betinga efter västerländska förhållanden mycket
höga priser, ett par skor kanske en 250, en klänning en 400 rubel.
Om ej lönerna vore så starkt differentierade skulle den indirekta
beskattningen med fördel kunna tillämpas inomi ett ekonomiskt
system sådant som det sovjetryska. Men nu kommer denna
beskattning att oskäligt pressa de lägre inkomsttagama och favorisera de
högre, vilka senare >— då lyxvaror endast förekomma i begränsad
utsträckning och då man inte gärna kan bygga mer än en egen villa
— knappast kunna använda sina pengar på annat än att sätta in dem
på bank, få 8—10 % ränta och bli rentierer. Eftersom arvskatten
är en försvinnande bagatell, kunna sedan deras arvingar göra entrén
i livet allt annat än barskrapade. Det kan vara klokt att välja
föräldrar — även i Sovjetunionen.
Varutillgången har på några få år väsentligt förbättrats, givetvis
beroende på produktionsökningen. En statistik utvisar följande
ökning pro capita från 1932 till 1936 av vissa varor i arbetarhushållet:
bakverk 28,2 %, potatis 7,2 %, frukt och bär 94,9 %, fläsk och kött
87,8 %, mejeriprodukter 92,i %, smör 166,6 %, ägg 81,2 %, socker
42,8 %. Samtidigt steg åtgången på kläder och skor med 89,6 % och
på parfym och kosmetik med 269,8 % (!). Så sent som 1936 kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
