Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Hallin, Johan: 1938 års bokslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1938 års bokslut 27
Fakta tala isidjt ^et iSfpråk. Oet är en av vår tidis berömda politiska
teser. Lika bekamt är den om kultiuren; som en; överbyggnad på det
ekotnomiska livet. Masaryk, isom kallade sig ’’ikonkretist", har aldrig
lämnat ixr sikte det levande samimanbanget mellan idén, d. v. s. det
mål han fullföljde för sin statsfoildning, oöh ögonJblickets verkliighet
(idemokratinis utvecklingsistadium). Hiar måihända Benesj begått det
sitora felet ätit hålla fast vid leni idé, som i verkligheten var ohållbar?
Demokratins kris exiisterade inte för Masaryk. Under sitt samtal
med Capek yttrade han därom: "Demokratins kris — får jag fråga
er — vad betfinner sig i dag inte i kristillstånd? Vi lever i en
övergångstid. Siom ni veit sade Svehla, latt kriget fortfarande pågår, även
om skottlossniing inte förekommer. Vi befiinmer oss — alla stater och
folk — mitt inne i en svår pånyttfödelse. Man kan knappast genast
fordra ett fullkomligt och beståiende vei^k. Det betyder inte, att vår
demokrati, vår ordning inte kunde vara bättre än den är.
Demokratin har isiina fel, etmedam m’edborgarna har isinia. Hair vår demiokrati
sina ofullkomligheter, fså måste vi’ övervinna dessa men inte
demokratin. Man säger t. ex.: Parlamentet är inte längre tillräckligt.
Inte längre? Änniu inte! Parlamentiet är valt av väljiarna. Vem har
uppfostrat dessa väljare politiskt 0’ch socialit? Den gamla
iregi-men . . . etc." Vi ha nått fram till nutidens stora fråga. Demokratin,
som uppfostrar människorna — difctaturen som begagnar
människorna för sina egna syften, missbrukar dem. På demokratiska vägar i
inre och yttre lavseende hade även^ efterkrigs-Tysklands svåra
problem kunnat lösals. Mien dem oinga tyska demokratin, idetta
miilitaris-tisikt odh reaktionärt styrda och uppfostrade ifolks första demokrati,
förintades i sin begynnelse. Riedian 1923 var dess öde beseglat. Vad
som kom idärefter (Stresemann etc.) var bloitt en svag efteriklang.
De dödliga sår den drabbades av voro: att man påbördade
demokraterna rikets nedgång, till vilken hdhenzollrarna buro skulden, att
man var misstrogen gentemot demokratin, emedan den fötts ur ett
nederiag, att aiiibeta’rpartiema voto splittrade, vilket i sin tur
innebar deras undergång. Ett demoikratiskt Tyskland hade såsom en
värdefull medarbetare kunnat ino’rdnas i den stora folkförbundstanken
oöh den stora paneuiropeiska idén. Ett imperialistiskt Tyskland kan
inte erkänna en sådan "europeisk" koinstruktion. Vad jag vill
komma till är: att demiokratins kris inte är latent utan lokal. En liten
demokrati måste gå under, därför att den stora broderdemokratin
svek. En annan jättedemoikrati håller på att uppstå: den panamieri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
