- Project Runeberg -  Tiden / Trettioförsta årgången. 1939 /
28

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Hallin, Johan: 1938 års bokslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28 Johan Hallin

kanska. Det engelska imperiet, framtidens enade Stor-Kina samt
Ryssland äro jättedemokratier. Demokratierna måste stödja sig på
makt, på en säiker existens.

Det finns i vår tid endastt två konsekventa -former av statsliv.
Demokrati odh diktatur. Diktafturemia äro extensiva, de försöka
förändra status qtio. Japan, Italiens, Tyskland. I mindre stater, som inte
komna vara expansiva, visar sig detta inåt, genom de ibreda
massornas anslutning till statsledningen. Massomas istöd, isom varje
regering eftersträvar, förvärvar demokratin genom den ansvarsfulla
omsorgen om folkets välstånd. Diktaturerna föregiva detsamma. Men
den enda utlösning de kunna ge folken, sedan de svikit sina löften,
är just expansionen. Mien med denna utbreder sig en ideologi,
genom vilkien världen faldriig kan tillfriskna utan isom tvärtom kastar
världen odi dess strävan efter ’en nydaning långt tillbaka. Den första
Ihårda prövning denna nydaning utsattes för, var omintetgörandet
av Wilsons (humanistiska program. Om (hans fjorton punkter i dag
anses löjliga, så äjr det inte mot honom förebråelserna skulle riktas,
utan mot de "realistisika" skikt i USA, som lämnade honom i sticket
på halva vägen, därför att de inte hade nåigot intresse för en
utveckling som strädkte sig utöver gränserna för deras egna intressen,
samt därefter mot de "realpolitiska" maktema i själva Versailles.
SaJmmia realpolitiska, eller låt oss hellre säga nihilistiska krafter var
det, som genom; sina språkrör Chaimberlain odh Daladier ville
bevara sina egna intressen, då de gingo mted på en fred som de mindre
statema måste betala. Det var krigsindusitriemas realpolitiiska
intressen, som i verkligheten inte ha något "intresse" för kriget, då
ett krig kunde haft till följd dieras förstatligande, och som därför
äro för freden — för att kimna fortsätta med rustningama. Deras
språkrör var bl. a. Bonnet. Den franska vänstem var splittrad.
"Fredspolitiken" hade också här burit frukt. Den sanna
fredspolitiken låg i kollektivfredien, vilken niationema dock hitintills inte
kunnat fördra. Den gamla europeiska jämviktspolitiken är övergiven,
och enligt naturens ordning bröt sig kraftströmmien igenom på de
ställen där motståndet var svagast, i öster och sydost. Det gjordes
demagogi i massomas fredslängtan.

Den sudettyska frågan kan betraktas som en faktisk
förevändning: uppnåendet av ett utrikespolitiskt mål. Bortse vi först från
detta mål, så är programmet för alla tyskspråkigas enhet
tillräckligt plausibelt och fraanstår vid första påseendet som mer k)gi’skt än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1939/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free