Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Alm, Harald: Är gudstro oförenlig med demokrati?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR GUDSTRO OFÖRENLIG
MED DEMOKRATI?
Av HARALD ALM.
Kanske frågan förefaller mången underlig. Stå icke de kristna upp
som trogna försvarare av den demokratiska staten i de demokratiska
länderna? Odh omvänt, är det icke just de gudstroende, som äro
föremål för utrotning i en diktaturstat som Ryssland? Är det icke
de kristna, som förföljas i det nazistiska Tyskland?
Men just det sätt, varpå de kristna i dessa dagar börjat värna
demokratin, väcker frågan, som framställts härovan. Låt oss blott
ta ett exempel. I olika variationer diöra vi oxfordgrupprörelsens
be-kännare förkunna: Demokratin kan bevaras endast genom Guds
diktatur.
För en oxfordbekännare, som principiellt avstått från förnuftets
bruk, kanske satsen ’kan synas ha någon mening. Men för en vanlig
sund människa med sinne för ordens valör, blir det ofattligt, hur en
diktatur skall kunna rädda en demokrati. Där finns åtminstone ingen
logisk mening. Men väl kanske en annan.
De sista åAundradenas kristendom kännetecknas av en stor
halvhet. Kristendomen har tappat initiativet i tillvaron. Vår tids stora
folkrörelser ha i begynnelsen arbetat under motstånd och
oförståelse från kristendomens sida: den moderna vetenskapen,
arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, idrottsrörelsen, för att blott nämna några
exempel. När de slagit igenom, har dock kristendomen slutit sig till
dem och funnit någon fras, som överbryggat eller dolt de en gång så
starkt förnumna motsatserna. Så har även varit förhållandet till den
demokratiska rörelsen. På sin tid hade enväldet sitt kanske starkaste
försvar bland kyrkans anhängare. Nu är demokratin den stora
makten. Kristendomen måste där knyta an, för att släpas med ett stycke
och icke anses efterbliven. Och så bekänner man sig till demokratin
med den underliga skarven: Demokratin kan endast räddas genom
Guds diktatur.
Vi leva dock i en tid av kriser och katastrofer. Halvheter komma
att blåsa bort som flarn i stormen. Den innersta essensen kommer
att pressas fram ur såväl individer som rörelser och folk. Ett
exempel på en sådan process är just oxfordrörelsen. I motsats till vanlig,
nutida kristendom vill den icke halvhet. Den vill det absoluta. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
