Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Litteratur - Lord Snell: Men, movements and myself
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Lord Snell: Men, movements and myself. Dent och son. London 1938.
4 sh. 6 d.
Lord Snell är en av det engelska överhusets arbetarlorder. Han
adlades 1931 för att kunna ta säte i överhuset, där ju ingen icke adlad får
sitta men lorderna däremot automatiskt äro medlemmar.
Det är en mycket växlande bana Lord Snell of Plumstead tillryggalagt,
vilket väl bidrar till att hans memoarer blivit så underhållande, men det
är också en annan sak, som gör att både de och personen verka
sympatiska. Han gör aldrig något försök att sätta sig själv i främsta rummet
loch förefaller aldrig ha gjoirt det. Han seglade ej heller upp som en
meteoir utan nådde sina olika poster efter långt och träget arbete.
Hans far var lantarbetare och han själv började i samma yrke. F. ö.
dog hans far då Snell ännu var liten och hans mor gifte om sig med en
lantarbetare, som också hade en barnskara med sig i det nya äktenskapet.
Tidigt måste han ut i förvärvsarbete. Vid 12 års ålder måste han ta
tjänst hos en lantbrukare men redan efter ett år övergav han det direkta
lantarbetet och blev något slags passopp vid ett hotell och i den
branschen stannade han med vissa och ohehagliga avbrott, då han var
an-betslös.
Han började emellertid också studera på de lediga stunder han kunde
ha. Så småningom gled han över till bildningsarbetet odi socialt
ari-bete, kanske ännu mer tröttande och uppslitande än både
jordbruks-och hotellarbetet och inte stort bättre betalt. Han blev med tiden agitator
för socialismen och arbetarrörelsen och var åtskilliga gånger kandidat
till underhuset för kretsen Huddersfield utan att dock lyckas bli vald.
Någon särskild trängtan att komma in tycks han ej heller ha haft, utan
ställde sig till förfogande mera av lojalitet. Han valdes i stället för en
av Londons förstadskretsair men först 1922, då han redan var 57 år
gammal. Sent kom han alltså med men hann i alla fall spela åtminstone
en andraplansroll, eftersom han några månader var understatssekreterare
för Indien, vilken post just var den, som föranledde hans adlande,
efter’-som han såsom dess innehavare borde sitfta i överhuset.
En större roll, en i första planet, spelade han på den kommunala
scenen. Då arbetarpartiet 1934 erövrade majoriteten vid kommunalvalen
i London, utsågs Lord Snell till de nya »stadsfullmäktiges» ordförande.
Det ansågs den gången som ett mycket gott val och var det säkerligen
också. Inte heller på borgerligt håll hade man något att invända mot
Snell, om det nu en gång skulle vara en socialist.
Men det är knappast i första hand de rent yttre händelserna, som
göra boken mest läsvärd utan de många både kvicka och förnuftiga
samt framför allt träffande ting han säger. »Det har skrivits, att till
straff för syndafallet människan skulle äta sitt bröd i sitt anletes svett.
Nu skulle det som avsågs som ett straff och en förbannelse för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
