Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 20 jan. 1939 - Litteratur - Unwin: »Sanningen om förlagsverksamheten» - Last: Ett år i Madrids skyttegravar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 55
Bokför;säljning ge värdefulla anvisningar och klargöra de ömsesidiga
rättigheterna och skyldigheterna. Författarens rättigheter och krav ha
numera blivit fastställda tack vare regelrätta fackföreningar, som de
bildat i de flesta länder.
Vissa spörsmål däremot ha ännu inte blivit reglerade, vilket härmed
anmärkes parentetiskt. Det är frågan om översättarnas honorering. Dessa
yrkesutövare, som i betydande mån bidraga till bokens spridning och goda
kritik, bli inte delaktiga honoraret för följande upplagor. Förläggarens
förtjänst växer för varje upplaga, risken minskas (det påvisar Unwin),
men den viktiga medarbetare i denna succé, översättaren, uteslutes från
de förmåner en bokframgång kan inbringa, vilka författaren, förläggaren,
pappersfabriken, tryckare m. fl. erhålla. Här borde översättarna
samarbeta genom att sammansluta sig till fackföreningar och gemensamt
genomföra sina krav, så som författarna gjort, vilka numera inte sälja
sina verk för en engångssummai En medeltida ordning, som översättarna
själva borde rätta till det bästa, ty förläggarna torde näppeligen komma
till deras hjälp utan tvärtom motarbeta kravet.
Boken vore ofullständig om den endast behandlade förhållandena på
den utländska bokmarknaden. Bearbetaren Yngve Hedvall har
överskådligt och redigt försett boken med sakliga kompletterande uppgifter,
statistik och organisationsförhållanden, speciella för vårt land och det
övriga Skandinavien.
Jef Last: Ett år i Madrids skyttegravar.
Ett tunt häfte med brev och skisser av en intellektuell frihetskämpe,
kaptenen i spanska regeringsarmén, den holländske författaren Jef Last.
Ett häfte, proppfullt av patos för saken, som Last ständigt finner nya
uttryck för: personliga tankar, självständiga iakttagelser, övertygande
fmänniskotskildringar, och på det hela taget en lovsång till det tappra
spanska folket: civilbefolkningens kvinnor, gamlingar och halvvuxna barn
inte att förglömma, men i första hand gäller det frotntkämparna, som
med gammalmodiga, primitiva handgranater, med otillräckligt antal
kulsprutor, då artilleripjäser, tanks, ja, saxar för taggtrådsklippningen saknas
— allt på noninterventionslagens befallning — strida med känt resultat
moft Francos fullständigt motoriserade avdelningar. Med en
beundransvärd precision förvandla dessa Francos maskiner på kort tid
fästnings-starka sjukhus, universitet, kyrkor, skolor, museer och människobostäder
i tätbebyggda stadsdelar till ruiner. Det är ett vanligt krig. Det ovanliga
är det faktum, att Franco betalar dessa maskiner med gruvfyndigheter,
råämnen, eller för att säga rent ut med spansk jord. »Är kanske
Balearer-na inte värda sin vikt i guld som flygbas emot Malta?» Balearerna
som betalning för Junkers och Heinckels massmördande flygplan. Det är
också ett brödrakrig. »Det är visor från min hemby», säger en av
soldaterna på regeringssidan, då han hör »fiendens» sånger. Den sista
delen utgör författarens avräkning med Moskva, som på jakt efter kättar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
