Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
28. 2. 39.
ALANlDS BEFÄSTANDE är en fråga, som kan vara av
oerhörd vikt för vårt land vid en väpnad konflikt (mellan majkter,
som (ha intresse eller anse isig ha intresse av att få tillgång till
stödjepunkter eller råvaror i de skandinaviska länderna. Och givetvis måste
den framför allt väcka ålänningarnas känslor till liv. Det synes ganska
uppenbart, att ett obefäst Åland löper mindre risk för direkt
förstörelse än ett befäst, men istörre risk att komma i en angripares våld.
Men det är dock icke endast Åland det är fråga om. Med en fast
punkt där bör det vara åtskilligt lättare för en angripare att rikta
ett anfall mot såväl Finland som Sverge. Bottenhavet blir öppet för
inträngande och är kanske inte så alldeles lätt att korka igen, även
om Åland befästes. Det direkta hotet kan emellertid vara
tillräckligt för att motivera åtgärder för att avvärja det.
Man kan kanske förstå den som frågar, om ett befästande säkert
får avsedd verkan. Man kan naturligtvis resonera så, att om öarna
befästas på lämpliga punkter och det sedan händer, att just den makt
man vill skydda sig emot utan större isvårighet kommer i besittning
av befästningarna, så( har man föga vunnit eller rättare ingenting
alls. Om man antar, att Finland skall sköta försvaret men finnarna
besluta sig för att gå med den makt, som vårt land anser försvaret
böra riktas mot, står man onekligen illa till. Men finns det grundad
anledning att anta något sådant? Och kan man då någonsin våga
orlna ett gemensamt iförsvar, vare sig med Finland eller någon
annan makt? Man måste alltid utgå från rimliga antaganden och det
rimliga synes väl dock nu vara, att de skandinaviska länderna ha allt
att vinna och ingenting att förlora på att konsekvent och gemensamt
hävda neutraliteten sådant läget i världen är. Läget kunde varit ett
annat, om det existerat ett starkt folkförbund mellan stater, som ville
fred och voro beredda att försvara freden med alla medel. Då vore
väl ock freden garanterad. Men om så icke är fallet, finns det ingen
annan väg än att söka hålla sig utanför.
Det bör ligga i Finlands intresse såväl som i vårt och det lär väl
också vara den allmänna meningen i båda länderna. Men även detta
förutsätter vilja och förmåga att försvara en neutralitet, att göra det
så lite lockande som möjligt för någon som helst annan att söka
5 Tiden N:r 2. 1939-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
