Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 In- och utrikes
Känslan växer dock otvetydigt, att demokratierna sitta i
samma båt. Skulle de europeiska demokratierna betvingas av
diktaturerna, blir även Amerikas läge, det stora avståndet till trots, ett
annat. De amerikanska opinionsundersökningarna, som många gånger
visat sig ge ett förvånansvärt riktigt resultat, visa en djupgående
omsvängning i tänkesättet. Ingen demokrati längtar efter krig, men
folken börja bli på det klara med att det måhända icke kan undgås,
i varje fall icke om man icke rustar sig. Den väpnade freden har förr
visat sig vara en chimär och blir det kanske än en gång, men vad
skall man göra? Försvarslösheten avhåller säkert inte dem som
inrikta hela sin kraft på att öka rustningarna från att också använda
dem. Endast vissheten att försöket kan sluta illa kan möjligen verka
hindrande.
DOCK FINNS DET ANDRA VAPEN än de rent militära.
England har funnit ett, som haft större verkan än man förmodligen
väntat, i varje fall om rapporterna äro riktiga. Man har i England börjat
med radioutsändningar på tyska. Tyskland har länge hållit på
med sådana utsändningar på andra språk, liksom Ryssland och
andra stater. Det har varit propaganda och åter propaganda. De
engelska sändningarna äro så tämligen propaganda fria men just
därför så mycket verksammare. Deras lugna sakliga ton säges icke ha
undgått att göra verkan. Och t. o. m. så stor verkan att man på tyskt
håll beklagat sig.
Inte störtas nazismen genom radiosändningar, men de kunna i alla
händelser bidraga till att klara begreppen i ett land, där alla sakliga
upplysningar äro bannlysta och medborgarna veta föga eller intet om
vad som händer utanför gränserna, och innanför dem också för den
delen. Visste de något, skulle det inte kunna påstås, att demokratierna
rusta sig till anfallskrig. I den mån de förtryckta kunna nås av dessa
sakliga redogörelser, måste det föranleda eftertanke. Det har många
gånger sagts, att tyskarna under septemberkrisen började bli en smula
betänksamma inför vad som kunde inträffa. Man litade den gången
tydligen icke helt på ledningen, vilket också visades av den hyllning,
man mottog Chamberlain med. Så litet han än kunde eller ville
åstadkomma, föreföll det dock mycket för dem, som intet väntade av sina
egna representanter. Blir det då också möjlighet att följa
världshändelserna, låt vara i smyg och sporadiskt, kan det ha sin betydelse,
ÖVER HUVUD TAGET har Tyskland knappast vunnit några
större sympatier där de nazistiska framstötarna gjorts. Polen gled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
