Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSK-NORSKA
SOCIALDEMOKRATIN OCH
UNIONSFRÅGAN FÖRE 1895
Av G. HILDING NORDSTRÖM
II. Unionsfrågan efter 1891 års norska val. Den svensk-norska
socialdemokratins ståndpunkter fram till 1893.
Sedan 1891 årts riksdag ’SiLutait sina förihandlingar, uppihörde
unionsfrågan att för någon tid aihsoribera det piolitiska initreSiS’et i Sverge.
Man f iok diook under detta års högsoimimar en påminnelisie om aitt f
rågan ingalunda förlorat isin aktualiitet genom det statsiminiisterskifte, som
då ägde rum: Åkerhiielm gick, looh Boström kom. I nationellt känsliga
kretsar kunde man emelleritid ej frigöra Siig från den, uppfattniingen,
att norska vänsterns skrupelfria unionspolitik utgjorde en kränkning
av Sverges ära och eitt bot mot dess’ legitim^a intressen. Carl Snoilsky
var iokie ensam om isin m^ening, att "thögfärdsgalna" oöh samvetsllösa
ledare isitodo i ispetsen f ör dien norska vänstern.® På é&ssa välvde man
skulden för att det aildirig blev någoit slut på de eviga
unionisdispy-terna.
I Norge hade man en (helt annan syn på saken. Frågan om landets
ställning inom unionen Hiev alltm’er ett spörsmål, som fångade hela
befolkningens uppmäriksamhet. Den oimsitändigheten, ;att det norska
sitortingets förthanidlingar pågingo, läven medan Sverges riksdag ej var
samilad, bidrog ytterligare till att sporra norrmiännens unionspolitiska
intresse jämväl under de tider på året, då den svensika opinionen
föredrog att syssla mied behagligare ting. De förut omnämnda, i början på
1891 gjoirda försoniingsförsöken hade jiu icke tillfredsiställt
norrmännen, som orubbligt höllo fast vid att de, utan att behöva ta hänsyn
till Sverge, voro i isin fulla rätt att ordna ett eget norskt
konsulatväsende. I juni 1891 beslöt stortinget att begära en utredning härom.
Eftersom nya stoirtingsval stiodo för dörren, eggades den
borgerliga vänstern i Norge till än större stridslystnad än tillförne. Afifären
Åkerhiehn i Sverge medverkade ookså i hög grad till att unionsspörs-
8 Brev från Carl Snoilsky till Magnus Lagerberg 29/12 1891 i Carl Snoilsky
och hans vänner I. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
