Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Jonsson, Thorsten: Tolv svenska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolv svenska romaner 103
satte sin prägel på hennes tidigare böcker utan att mustigheten
fördenskull gått förlorad. Ooh psykologin är alltigenom träffsäker;
flickporträttet som står i centrum är utmäl^kt. Det är för övrigt
ganska givande att jämföra Moa Martinssons hjältinna med Viveka von
Lagercrona. Själsliga lidanden saknas inte i Kyrkbröllop, men de
dyker upp bara ibland. Moa Martinson har något att säga om den
saken, som nog inte är så dumlt: "Fint folk hade bara sina
psykologiska tragedier att sköta om. Vi hade strejk, arbetslöshet, sjukdom
och när det blev litet ordnat och lugnt och ett mål mat om dagen,
då stack djävlarna ur djupen upp huvudet. Så var det alltid.’’
Detta citat skulle Irja Browallius också delvis kunna använda.
Hennes nya bok, Elida från gårdar, handlar om en flicka från ett
fattigt hem, som blir piga hos en byhandlande och så småningom
gifter sig med honom. Hon har det ordnat och lugnt och hur många
mål mat om dagen hon vill, men då sticker djävlarna ur djupen upp
huvudet. Handlam är lite gammal, och fruns f. d. älskade
återinträder i sina rättigheter, vilket slutar med att hustrun knuffar handlarn
utför en trappa. Han dör och hon blir olycklig och älskaren kräks
av vedervilja ooh hon tar livet av sig.
Det är inte tu tal om att Elida från gårdar är en ganska bra bok:
särskilt anmärkningsvärt är det genuina landsmålet. Men historien
är inte riktigt så tillknäppt urmänskligt tragisk som författarinnan
gärna skulle vilja; det är inte fritt att det smakar lite litteratur av
tragiken. Det är ju sen gammalt så i böckerna, att känslorna är större
och häftigare ute på landsbygden; människorna där är som bekant
mera storvulna och rätlinjiga och lidelsefulla än stadsbor, och ute på
landet är det kraftfulla naturer som mördar av själsliga orsaker,
medan mord inne i städerna är mera småskurna och oftast ekonomiskt
betingade. Dessa fakta är allmänt kända, och Irja Browallius har
anknutit till en beprövad tradition. Framgången har inte heller låtit
vänta på sig, ooh den är desto mer välförtjänt som hon på ett
smidigt sätt undvikit att dröja vid de mera naturalistiska sidorna av
fattigdomens problem. Som säljbar författare har Irja Browallius
ledigt övertrumifat Moa Martinson, men som konstnär har hon ännu
en bit kvar innan hon når det martinsonska planet.
En roman med mindre anspråk bör antecknas i detta sammanhang:
Gudmund Sandblads Blåkullafärd, som skildrar en lantbrukselevs
vandringar mellan olika gårdar. Det är en av de ytterst få svenska
böcker som påminner om Hedenvind-Eriksson, både stilistiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
