Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Berendsohn, Walter A.: Världskriget i världslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 o Walter A. Berendsohn
från en traditionell världsåsikådning och i hävdvunnen stil mestadels
individuella öden. Ett bra och representativt exempel är Hans
Ca-rossas "Rumänisches Tagebuch", 1929. En dag blir han som läkare
vittne till en olycka: barn ha lekt med en handgranat, som slitit sönder
dem och deras mor. Mormodern säger klagande och anklagande, att
sådant borde man berätta för kejsare och kungar, för att de skulle sluta
upp med sitt syndiga göra. I detta ögonblick kommer solen fram
genom molnen och belyser den majestätiskt sköna, slcogsomgivna
snöhöjden. Detta synes honom vara ett förkroppsligande av de eviga
andliga värdena, inför vilka allt lidande förstummas och alla jordiska
skeenden bli obetydliga. Så flyr diktaren bort från den
förskräckliga verkligheten till en översinnlig andlig värld. R. H. Mottram,
"The Spanish Farm", London 1927, skildrar händelser bakom den
engelska fronten i Flandern och stegrar sin individualism, därhän,
att han återger samma tilldragelser tre gånger, sedda ur olika
människors synvinkel. Ernst Hemingway, "A Farewell to Arms",
London 1929, tar sin tillflykt till kärleken. Han flyr också bokstavligen
från kriget i Italien över till Schweiz för sin älskade kvinnas skull.
Kärleken förefaller honom väsentligare än hela det mannamördande
kriget. Man kan också rädda sig tillbaka i det förgångna. Alfred
Döblin har skrivit "Wallenstein", för att befria sig från
världskrigets mardröm. Man borde undersöka om inte sådana historiska
romaner i många fall äro försök att på ett avgörande sätt komma på
det klara med författarens egen tid. Så är m.ed all säkerhet fallet
med Döblin. Många av de mogna diktarna och författarna från
förkrigstiden togo sin tillflykt till tystnaden, varigenom de bevisade att
de, utgående från sin världsåskådning och med sina uttrycksmedel,
inte kunde bemästra den ohyggliga verkligheten.
Den andra gruppen står i stark motsats till den första. Det är
"anhängarna av det blodiga våldet". Som ett karakteristiskt exempel
kan här nämnas Ernst Jiingers "In Stahlgewittern", Berlin 1926,
urbilden till hela "stålromantiken" i tredje rikets litteratur. Han
förhärligar kriget, inte som ett glatt äventyr, utan framställer det med
fasaväckande verklighetstrohet och alla skräckmoment endast för
att mot denna mörka bakgrund låta kamratskapet och hjältemodet
lysa desto starkare. Han är sann också i sin psykologi. Han skildrar
hur det kompani han anför hemsökes av en fullträff från en granat
och hur han själv, skräckslagen av det ohyggliga han ser och hör
rymmer sin väg. Men tvåhundra meter från olycksplatsen besinnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
