Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Berendsohn, Walter A.: Världskriget i världslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget i världsUtteratiircn 111
han sig, låter hederskänslan tala och släpar sig tillbaka för att på
nytt handla som plikten bjuder honom. Tapperhet är ofta
övervunnen ångest. Den som hundratals gånger sätter in sitt liv, han är en
utsedd ledare, om krigets ’’etik’’ någon gång kommer att härska.
Jiinger bär den sällsynta orden Pour le mérite med skäl och rätt.
Han tvekar inte heller att skildra ögonblicken av stegrat blodrus,
när "skyddsgravamas tigrar" efter den timslånga trumelden
äntligen bryta sig ut och mörda med alla kampmedel som stå dem till
buds. Han har senare prisat detta som den härligaste upplevelsen
för en ’boren krigare, som efter denna erfarenhet är kallad att härska
även under fredstiden över alla, som inte känt det och inte äro det
mäktiga. Självförhärligande spelar en betydlig roll i hans bok: varje
hans utmärkelse blir starkt framhållen. Trots att det säkert inte är
meningen skönjes den förråande andan över allt. När jag i
folkhögskolan i Hamburg behandlade världskrigslitteraturen, skulle en
75-årig deltagare referera denna bok och uttryckte sin mening i dessa
träffande ord: "Hjältedyrkan har tagit död på det mänskliga!"
"Fäderneslandet" är den idé, som sådana människor i sin hängivenhet
tro sig tjäna, ingen tankeverksamhet stör dem och de tvivla inte
— det är en blind underkastelse, som får sin utlösning i militärisk
makt, storhet och ära. Sådana böcker finnas många i alla länder: i
Tyskland Rudolf G. Bindings "Kriegstagebuoh", där i fortskridande
andlig anpassning till krigsverkligheten orden "Vapenförandets
religion" präglas, det ord som i Tysklands kyrkostrid spelat en så
viktig historisk roll. Det gäller att inställa hela världsåskådningen på
kriget. "Krigsdagboken", som Benito Mussolini skänkt sitt folk (i
stället för den förbjudne Remarque), kan också nämnas i detta
sammanhang.
I motsättning miot dessa bejakare av det blodiga hantverket stå
krigsmotståndama, uppdelade i två grupper. Den första omfattar
dem, som äro kirgsmotståndarna till sinnelaget, de som sätta sin
humanitet som motpol till den givna verkligheten. En av de
värdefullaste representanterna är den redan nämnde Arnold Zweig. Denne,
som redan förut varit en mogen diktare, har först med världskriget
vuxit fram till en diktare av stor allmän betydelse. I hans "Streit
um den Sergeanten Grischa" berör han inte själva kriget utan
behandlar ett rättsfall med kriget som mångskiftande bakgrund. Ett
samtal mellan Schieffenzahn (Ludendorff) av Ober-Öst och en
front-general avslöjar den moraliska kärnan: skall rätten bestå, grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
