Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Berendsohn, Walter A.: Världskriget i världslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget i världslit t craHir en 113
trohet, som stegras vid den litterära gestaltningen av slaget i
Skagerack. Hit kan man också räkna Henri Barbusses "Le Feu’^ som i
början ingående skildrar det betryckande livet i skyddsgravama,
sedan ett slag, där en sergeant slutligen håller ett lidelsefullt
revolutionärt tal och kallar tysken Liöbknecht på andra sidan fronten för
bror. Slovaken Milo Unbans "Die lebende Peitsche’’, i tysk
översättning, Berlin 1931, för läsaren in i en by under kriget. Vi
uppleva hur män och kvinnor undertryckas och misshandlas av "herrar",
därefter den vilda, kaotiska hämnden, utkrävd av de hemvändande
soldaterna, då revolutionen brutit ut. Revolutionär på sitt speciella
humoristiska sätt är Jaroslav Haseks "Den tappre soldaten Schweiks
äventyr under världskriget", Prag 1928, en bok, som låter oss skratta
åt hela den uppblåsta världen.
Alla dessa fyra grupper välja och ordna sina upplevelser efter
författarnas förhållande till kriget och dess realitet antingen de vända
sig från det mot en högre och för dem personligen värdefullare
värld, anpassa sitt inre liv efter frontverkligheten, se på kriget med
ett humant sinnelag eller möta det med politisk kampberedskap. Det
finns en femte grupp, dit Erich Maria Remarque’s världsberömda bok
hör. Den får sitt inre värde genom själva upplevelsen av
verkligheten. Dessa författare äro helt unga människor ur borgerliga kretsar,
som ur den grå vardagens trånga förhållanden som frivilliga drogo
ut till äventyret. Därute bröt allting samman inför de fasansfulla
fakta, allt de tagit med sig från skolan eller hemmet i form av
världsåskådning, religion eller inre halt. Därför att de inte voro behärskade
av någon idé, stodo de med en naken själ, som var mjuk och
mottaglig — de hoppades så mycket av livet — de voro nu hjälp- och
rådlösa gent emot det förfärliga skeendet, som varje dag trängde in i dem
med blod och råhet. När de, efter att ha undkommit granaterna,
vände hem oöh inom sig kände trängtan och krafter att gestalta
världskrigsminnen, kunde de som ärliga män inte foga in religion
eller idealism i sina skildringar, de måste tala om sammanbrottet inför
krigets realitet, tala ut, säga så som Remarque gjorde det, att man
hade förstört för dem hela (sinnes-)sammanhanget i tillvaron. Han
är varken en stor ande eller en förebildlig karaktär. Men han var
trots allt ett passande instrument, som världskriget kunde spela sin
fasansväckande melodi på och som han återgav med gripande
enkelhet. Miljoner frontsoldater återfunno i hans ord i mycket väsentliga
drag sina egna upplevelser. Han ville inte fram^lla ovanliga indi vi-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
