Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 feb. 1939 - Litteratur - Macneill Weir: The tragedy of Ramsay MacDonald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Litteratur
njuta av ett enkelt liv 0(Ch helst dväljas hemma. I teorin drog han sig
tillbaka till en avskild fiskarby vid kusten, men i själva verket skyndade
lian bort från den för att promenera på närmaste badorts
strandpromenad, där han kunde bli oibserverad, o. s. v.
Så påstår förf. men det rimmar egentligen inte riktigt med att Mac
Donald på sitt sätt var en enstöring, soim aldrig hade en vän i livet.
Han var ofåtkoimlig och tillknäppt. Han bevistade partimötena så sällan
som möjligt. Vid krisen 1931 var Laboiur party, partiet vid makten,
det enda sopi ingenting fick veta om vad som försiggick,. Inte ens
ministrarna hade händelserna klara för sig, åtminstoine inte de yngre, som ej
voro medlemmar av kabinettet. Men det är kanske möjligt att både
vandra ensam genom livet och att söka göra det så uppmärksammad
som möjligt.
MacDonald var emellertid en god talare, åtminstone i sina tidigare
ån. Sedan blev han alltmera dunkel, påstår förf., och han ställde en gång
Lansbury inför ett olösligt problem, då han bad honom citera honom
riktigt både med hänsyn till oirdalydelsen 0|Ch till tankegången. Han
glömde att avsluta meningarna, påstår bio-grafen, då han ho-pade bisats
på bisats,. Hans satser påminna om de vägar i nybyggnadsområden, som
börja stora och breda och pompösa och sedan bli mindre och mindre för
att till sist sluta uppe i ett träd som en ekorrstig.
Förf. kallar MacDonald en politisk hermafrodit. Han hyste motsatta
åsikter samtidigt, inte så att han ändrade mening utan faktiskt samtidigt.
Han var för kriget och mot det, för generalstrejken och mot den, för
socialismen och mot den. Han var kulturellt obildad. I den nationella
regeringen skulle ingen falla på idén aitt i det hänseendet placera
hoi-nojm annait än bland de tre sista, ja knappast någo.n annanstans än näst
sist, ty under J. H. Thomas kunde han förstås inte komma, ty Thomas
stod »i en klass för sig själv».
Deit är en besk skildring. Hur långt den är sann är omöjligt att
avgöra. Att MacDonald var otillgänglig är visserligen allmänt vittnat, att
han svek sin sak och sitt parti kan väl numera inte råda mer än en
mening om, svek det utan verklig anledning och drev arbetarklassen
politiskt många år tillbaka. Men om han verkligen var så obetydlig, så
fåfäng och uppblåst, som förf. vill göra honom, kan man kanske ändå
betvivla. Utan sina underhållande moment är boken emellertid icke, och
en hel del får läsaren erfara om livet bakom kulisserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
