Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Hansson, P. Albin: Demokrati och maktpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokrati och makt politik 135
Gentemot vad som hittills anförts till stöd för en motsatt mening
tvekar jag icke att vidhålla, att det för en äkta demokrati så
väsentliga medborgerliga intresset bevarats och stegrats, att riksdagens
prövning av ärendena sker med omsorg och omdöme utan obehörig
påtryckning från regeringens sida och att den nuvarande majoriteten
icke missbrukat sin makt. Därmed har jag emellertid icke velat säga,
att den pågående diskussionen är omotiverad och överflödig. Om den
befrias från sina alltför framträdande drag av agitation och
misstänkliggörande, kan den bli enbart till nytta.
Det ligger i själva maktinnehavet en lockelse att ta för sig och den
lockelsen kan föra till missbruk. Jag har redan erinrat om högerns
maktpolitik på sin tid. De frisinnade utnyttjade under många år sin
vågmästarställning rätt hänsynslöst. Det är förklarligt om de som
syndat på nåden befara att andra skola göra detsamma. Och
socialdemokrater äro icke någon annan sorts människor än andra. Man skulle
med skäl kunna kalla mig farisé, om jag försökte göra gällande att
socialdemokraterna äro fria från den maktens lusta, som kan förleda
till åsidosättande av rimliga hänsyn. Man får vara på sin vakt.
Man behöver icke heller betvivla uppriktigheten i våra
motståndares ängslan för socialdemokratisk maktpolitik, även om man kan
göra allvarliga invändningar mot de uttryck denna ängslan tager sig.
Efter den politiska demokratins förverkligande har nu för första
gången ett parti fått majoritet, det behärskar faktiskt ställningen i
andra kammaren och det har skapat underlag för flertal även i den
första. Skall det kunna bära denna makt med behärskning eller skall
det hänsynslöst utnyttja den?
Vid besvarandet av denna fråga kan man icke bortse ifrån hur
socialdemokratin hittills betett sig. Man stannar då inför det rätt
märkliga faktum, att socialdemokratin varit den ivrigaste talesmannen
för samförstånd och samarbete och också kunnat i det stycket vinna
resultat som ingen annan. Samverkansintresset är icke av idag. Redan
vid sin konstituerande kongress för femtio år sedan uttalade sig vårt
parti för samarbete med sådana grupper "som visa sig allvarligt vilja
värna och utvidga folkets rättigheter". För mer än trettio år sedan
kastade Hjalmar Branting fram tanken på en kommande samregering.
Den sålunda deklarerade samarbetsviljan har icke varit tomt sken.
Trots starka principiella motsättningar till liberalerna samverkade
socialdemokratin valpolitiskt med dessa under många år, en ganska
ensidig samverkan i så måtto att socialdemokraterna gåvo sina röster åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
