Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Nilsson, Torsten: Ungdomens uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Torsten Nilsson
att meningarna om enstaka ting kunnat vara delade. Av denna
anledning har förbundet stundom ansetts lida brist på egen samhällssyn och
självständighet. Oförmåga odi feghet skulle lägga band på dess
handlande. I själva verket är ungefär motsatsen förhållandet. I sin
kritik glömmer man nämligen bort, att det nya förbundet tillkommit
under helt andra förutsättningar och betingelser än de förutvarande.
Dess inriktning är positivt uppbyggande, medan de förra var mera
oppositionellt nedrivande. Därmed är ingenting ont sagt om dem.
Historiskt voro de det synliga uttrycket för ett annat skede.
Kamp mot tronen, altaret, svärdet och penningpåsen var ett av de
slagord, som ofta användes, när man skulle gå till attack mot det
bestående. Där tyckte man sig se symbolerna för allt det förhatliga i det
ståndssamhälle, som lämnade arbetarungdomen utanför den
delaktighet, vilken den hade rätt att kräva. Numera fäster sig ungdomen mera
vid innehållet än formerna. Väsentligt är att penningpåsens makt
bry-tes. I det avseendet råda inga delade meningar. Man är doCk medveten
om, hur invecklad denna process är.
Beträffande tronen, så är det av vikt, att den republikanska andan
bevaras hos folket. Idén om den fria folkstyrelsen och den
demokratiska självtbestämmanderätten lyser som en fyrbåk för den
socialdemokratiska ungdomen. Bakom denna idé finnas både övertygelse och
kraft. Så måste vara fallet, när andra folk i pinad håglöshet satt sin
frihet i pant hos politikens äventyrare. Republiken har dock icke visat
sig vara någon tillförlitlig barriär mot reaktionen. Vad som tilldragit
sig i Europa efter 1918 är tydligt nog. Det är inte i de nybildade
republikerna utan snarare i de gamla monarkierna, som den
parlamentariska självstyrelsen bäst lyckats hävda sig. Monarki behöver inte
innebära, att medborgarna föds till undersåtar åt ett statsöverhuvud,
som även han föds till sin värdighet. Problemet är på längre sikt en
fråga om uppfostran. Det irrationella har fortfarande en betydande
plats i människornas undermedvetna. Folkfantasin tjusas ännu av den
yttre glansen av den förmenta högheten och de förmodade stordåden.
Hur många är det som eldas av riksdagens så viktiga vardagsprosa?
T3rv^ärr ett alltför ringa fåtal. Medvetandet härom gör att bevarandet
av folkmakten, demokratin, synes mera värdefull än ett aktuellt krav
om republik i stället för monarki, så sant som det djupare innehållet
är förmer än den yttre formen.
När kravet om statskyrkotvångets avskaffande inte så ofta numera
fram fö res av ungdomen, så beror detta på flera samverkande omstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
