Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Karlbom, Torvald: Fackföreningsrörelsen, staten och arbetsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINSRÖRELSEN,
STATEN OCH
ARBETSFREDEN
Av TORVALD KARLBOM.
Inom den fackliga rörelsen pågår sedan en tid tillbaka ett livligt
meningsutbyte, som i viss mån har karaktären av en idédebatt om
fackföreningsrörelsens inriktning och om dess egna inre
problemställningar. Frågan om fackföreningsrörelsens ställning till staten och
till näringslivet är sålunda föremål för debatt liksom lönepolitikens
inriktning och rörelsens egna arbetsformer. Anledningen till denna
diskussion är icke att spörsmålen äro nya — de ha diskuterats
tidigare i olika sammanhang — men de ha genom rörelsens egen växt
och utveckling samt genom den politiska makt- och ansvarsställning
arbetarrörelsen numera intager i samhällslivet trängt sig fram i
förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Medan man förr diskuterade
dessa frågor från mera teoretiska utgångspunkter ha de nu kommit
i den praktiska fackföreningsverksamhetens centrum. Här skall
endast beröras ett av dessa problem, nämligen frågan om
fackföreningsrörelsens ställning till staten.
Medan fackföreningsrörelsen i vissa andra länder intagit en
negativ eller neutral ställning gentemot staten, så har den svenska
fackföreningsrörelsen varit positivt inställd. I anslutning till sina
demokratiska traditioner och sin socialistiska inriktning har den icke
ifrågasatt statens behörighet att ingripa reglerande i relationerna
mellan medborgarna eller mellan deras organisationer. Att den i vissa
fall har protesterat mot statliga ingripanden på det arbetsrättsliga
området har icke berott på ett förnekande av statens behörighet att
ingripa utan har baserats på praktiska skäl eller att ingripandet
ensidigt kommit att drabba fackföreningsrörelsen eller minskat dess
möjligheter att i sitt förhållande till motparten loinna göra sig
gällande. Denna principiella grundsyn kom senast till uttryck i
Landsorganisationens yttrande 1935 över Ragnar Bergendals förslag till lag
om tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter, vari anfördes
att fackföreningsrörelsen, med hänsyn till sin politiska inställning och
parlamentariska metod liksom till dess alltsedan rörelsens första fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
