Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - Arbetarrörelsens vardag - Fredriksson, Karl: Det fria ordet i partitjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Karl Fredriksson
När det gäller att utnyttja tekniska möjligheter till
standardisering — standardisering betyder här kvalitativ höjning för ringa eller
ingen kostnad — torde det finnas en hämning i tidningarnas alltför
överdrivna ambition att servera "egen text’’. Den ambitionen är
berömvärd så länge den avser att mobilisera det mesta möjliga av den
skrivtalang redaktionen förfogar över. Men den är missriktad om den
leder till insnörning och obenägenhet att till läsekretsen förmedla
ett extra textmaterial, som kanske bara har det enda felet att en
socialdemokratisk publik i ett helt annat spridningsområde får läsa
samma sak.
Det kan se ut som om det här sagda strider emot det föregående
om önskvärdheten av variation på ledaravdelningen. Det gör det inte
alls. På ledaravdelningen är möjligheten till variation ett befintligt
bättre alternativ till standardisering. Men då det gäller kultursidan
är alternativet till den standardiserade texten ofta detsamma som
ingenting. Detta gör skillnaden.
Programmet för denna granskning var närmast att redogöra för
några personliga iakttagelser, icke att ge rekommendationer. Möjligen
kan man fullfölja uppgiften med att ytterligare påvisa några
hämningar, som kanske bidrar till att göra den socialdemokratiska pressen
mera enformig än den behövde vara.
Själva partilojaliteten är en hämning. Det yttrar sig redan i gängse
urvalsprinciper vid rekryteringen. Att man mestadels håller sig till
klubbarna är nog inget fel. Det garanterar oftast folk m.ed praktisk
läggning. Men tillämpas metoden alltför ensidigt, kanske man så
småningom löper risk för andlig inavel. Här möter man frågan om
det inte ändå kunde löna sig att i något högre grad blanda upp
redaktionerna med skrivbegåvningar som fått inte bara studentexamen
— detta är numera tämligen vanligt — utan också några års
högskoleutbildning. Journalistik är något mycket mångsidigt. Praktisk
erfarenhet från helst ett flertal yrken och arbetsplatser kan vara en
lika fin förberedelse för journalistiken som någonsin en
högskoleutbildning. Men en alldeles extra styrka för den enstaka redaktionen
är, om där finns utbildning och erfarenhet från olika områden och av
olika slag. Sådant ger utbyte, mångsidigare orientering och ökad
säkerhet. Jag vet att akademikerna har stadgat vanrykte i partipressen.
Detta torde till icke ringa del vara en frukt av clartéstudenternas
ivriga bemödanden att idka samförstånd mellan studenter och
arbetare. Man skall dock aldrig misströsta. Från tupp fäktningarna i Clarté
}can det vara ett mycket kort steg till värdefullt och lojalt samarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
