Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - I fredens tjänst - Backlund, Sven: Internationella begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neutralitetspolitik. Den har endast genom sitt beslut att inträda i
Nationernas förbund visat sin redobogenhet att deltaga i uppbyggandet av
en universell auktoritet. Men därmed äro vi på ett helt nytt plan, där
begreppen "neutralitet" och "solidaritet" icke längre ha någon mening.
De endast förvirra.
Allt detta är lättare att förstå, om man tänker det in i en redan
organiserad högre enhet. Envar av USA:s 48 stater äro alliansfria
men envar är underkastad förbundsstatens auktoritet. Tänker man
USA hotat av inbördeskrig, där vissa av de 48 staterna gruppera sig
i en allians, andra i en annan allians, så finnes utrymme för en tredje
kategori av stater: de alliansfria, vilkas enda gemensama band är just
den högre enhet, som satts i fara genom inbördeskriget.
Denna alliansfrihet går vida utöver vad man kallar "neutralitet".
Den pekar hän emot en högre enhet. Det är en direkt bekännelse
till denna högre enhet. För att USA skall kunna utvecklas rent och
fritt, måste dess 48 delstater vara alliansfria inbördes.
Överflyttat till världsplan blir formuleringen denna: för att
Nationernas förbund skall kunna utvecklas rent och fritt, måste detta
världssamfunds olika element vara inbördes alliansfria och konjunkturfritt
alliansfria. Frågan är alltså icke huruvida Nationernas förbund kan
lämna plats i sin krets för alliansfria stater. Det är tvärtom så, att
ett verkligt Nationernas förbund icke kan lämna plats för andra stater
än de alliansfria. USA skulle, med andra ord, icke kunna inrymma
stater, vilka sinsemellan bildade allians.
Detta är självklart.
Är det min mening att ur detta draga den slutsatsen, att under
nuvarande förhållanden Nationernas förbund borde begränsa sin
verksamhet till samorganisation av de alliansfria staternas mellan folkliga
verksamhet? Det är i varje fall i den riktningen verksamheten i
Genève utvecklar sig. Om Nationernas förbund alltjämt existerar, så är
det tack vare Europas små alliansfria stater och Nordamerikas förenta
stater. Har man noga i tankarna att Europas alliansfria stater anslöto
sig till Nationernas förbund huvudsakligen för att tillmötesgå
president Wilson och att de näppeligen skulle ha varit medlemmar av
förbundet i dag, därest de på ett tidigare stadium förstått att USA
icke skulle ansluta sig, så kan man konkludera följande: det är de
utomstående: det är USA och det är det alliansfria Europa som bära
upp det Nationernas förbund, som det imperialistiska Europa alltmer
övergiver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
