Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Social dikining under arbetarrörelsens genonibrottsår 217
ur kojornas grå tristess, ur den slitsamma tillvaro, där brännvin,
olycksfall, länsmansbesök och barnrikedom föröda familjernas lycka.
Det måste likväl sägas, att skildringen röjer den rika bondsonen,
som blott vid korta besök bevittnat eländet. Medupplevelsen blir
intensivare, när Ola Hansson tolkar den gestaltlösa, kollektiva
våndan, som stiger ur en storstads kvalfyllda mörker:
I slumrande gränder det flåsar
så underligt hest och kväfdt
som hade en barm sig inunder
olidliga tyngder häft.
I kvalmiga rötmånadsnatten
det jemrar och gråter och gnyr.
Jag hör i mullrande mummel
en revolutionsouvertyr.
(Notturno, 1885.)
De intellektuellas längtan efter en omstörtning, som skulle rensa
luften, har tagit sig sitt mest pregnanta uttryck i Ibsens bekanta
sats: Jeg legger med lyst torpedo under arken. Ibsens kanske
trognaste svenska lärjunge var Ann-Charlotte Edgren-Lefifler. Varken
hennes egenskap av kvinna eller hennes samhörighet med den mest
ombonade borgerliga miljö har hindrat henne att umgås med planen
på ett drama om de ryska nihilisterna, enligt en anteckning i hennes
dagbok nyårsdagen 1880. Dramat förblev visserligen oskrivet, men
bland de noveller, hon de närmaste åren publicerade och väckte stor
uppmärksamhet med, fanns en, som under rubriken "I kamp med
samhället’’ skildrar en ung social radikals kollisioner med "det gode
selskab’’. I ett brev till en ung vän, som väl i mycket stått modell
till novellens hjälte, Viktor Lorén, skriver Ann-Oharlotte Leifler i
juni 1881 om sin socialistiska övertygelse och om det kompakta
motståndet mot den i hennes umgängeskrets — hon anger den till ett
sextiotal personer. Uttalandet torde få anses vara typiskt för en
dåtida författare, som är avancerad utan att vara genial. Det lyder:
"även jag tror på socialismen (med individuell egendom) såsom det
enda möjliga framtidsidealet. Ibland hela min umgängeskrets träffar
jag aldrig någon, för vilken icke ordet socialism är liktydigt med
vanvett, upplösning av all samhällsordning, kommunism, nihilism
m. m."
När "Det unga Sverige" 1885 startade en egen tidskrift, Revy,
och en gruppen närstående, om än ej inom den stående, skribent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
