Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Svanberg, Victor: Social diktning under arbetarrörelsens genombrottsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Victor Svanberg
Bernhard Meyer, åtog sig att i en allmänt orienterande artikel avläsa
tidens tecken, gjorde han en socialpolitisk analys, som utmynnar i
en profetia om en allmän socialistisk orientering. När han uppräknar
de missförhållanden, som de unga författarna se omkring sig,
kulminerar uppräkningen i att "de höra ständigt underklassens
jemmer-rop". "Nedflyttning av strecket för arbetaren" är en otillräcklig
reform för artikelförfattaren. Han kräver själva överhetsstatens
upphävande, avskaffandet av skillnaden imellan styrande och styrda. Och
han dekreterar: "konsekvensen av denna uppfattning blir, om du
så vill, ett slags socialism". Av skäl, som här inte kunna utredas,
försmådde det unga Sverge just vid denna tid att räkna Strindberg
som sin ledare. Desto välkomnare var det då att kunna notera
avancerade sociala åsikter hos åtminstone någon annan av de
realistiska författarna. "Redan nu, skriver Meyer, märkas t. ex. hos fru
Edgren spår av socialistiska tendenser (hennes bidrag till Julqvällen
1884)".
Ännu högre upp i samhället än till Ann-Charlotte Lefflers sfär
nådde 80-talets sociala intressen, när de fångade aristokraten och
diplomaten Snoilsky, som fr. o. m. sin tredje diktsamling, utkommen
1883, skrev dikter om förhållandet mellan över- och underklass.
Visserligen var Snoilsky ett ännu mindre typiskt fall inom sin
samhällsklass än den nyssnämnda författarinnan var inom sin.
Personliga förhållanden — en skilsmässa, som uteslöt honom från den
stockholmska societeten, tvang honom att begära avsked och att bosätta
sig utomlands med sin andra hustru — hade några år tidigare skilt
honom från hans ärvda miljö. Inte desto mindre är hans poetiska
omorientering den mest betecknande och även den mest
inflytelserika yttringen av tidens litterärt sociala intressen. Flera radikaler
hälsade med förtjusning denne oväntade bundsförvant. Strindberg
hyllade honom bl. a. och kallade honom 1884 "ren socialist". Det
var nu Snoilsky alls inte, och trots enstaka tecken till missnöje ytterst
till höger mottogs hans sociala diktning med stor aktning, ja med
sympati av den borgerliga opinionen. Det vänliga mottagandet
förvånade Snoilsky själv men är egentligen blott i sin ordning, ty de
sociala tankar han förde fram voro särdeles moderata.
Programdikten "Den tjänande brodern" ställer inga ekonomiska utan endast
ideella krav på överklassen i de bekanta raderna:
Tryck själva den valkiga handen,
Ej blott en penning i den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
