Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Tingsten, Herbert: Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Herbert Tingsten
disk mening fattiga rika ur evighetens synvinkel. Ständigt skiljer man
mellan rikedom och fattigdom i falsk, d. v. 6. vanlig mening, och sann,
d. v. ’s. metafysisk mening.
Om den fattige sålunda inser nödvänldigheten av odh det andligt
värfef ulla i sin lott, måste han Ibliva ,f örnöj sam och tacksam. Men
de, !Som icke nå denna insikt, visa sig därmed ovärdiga fattigdomens
välsignelse. ’’Huru mången täres icke av lett ibrinnande begär att vinna
ägodelar oCh för^bliver i hela isitt liv tfattig! Månne han av sin
fattigdom skördar något självgagn? Visserligen icke. Och vad Ibevisar den
hos de fattiga så ofta förekommande avunden ’mot de rika, om icke,
att de sätta ett större värde på jordiska ägodelar än på de himmelska,
vilka enbjudas åt var och en, även den fattigaste?"^ Bloitt om arbetet
göres som en plikt imot Gud och lönen betraktas som något av ringa
betydelse, kan den arbetande 6amla skatter i Guds rike. Icke sällan
kompletteras förhärligandet av den tåligt uthärdade fattigdomen
genom reflexioner rörande den yttre iställningens ringa betydelse även
för den jordiska lyckan.
Uppmaningarna till förnöjsamhet och ödmjukhet framstå alltså
solm centrala moment i kyrkans sociala ’förkunnelse. Ytterligare några
typiska exempel på mera allmänna uttalanden i denna riktning skola
fullständiga bilden. En kyrkoherde i Stockholm framhöll i sina
predikningar, att striderna människor emellan berodde på missnöje med
Guds fördelning av det jordiska goda. ’’Om vi rätt besinnade, att de
andliga, såväl som de lekamliga punden, som fallit på vår lott, äro
gåvor av Gud, och att det var Han, som bestämde pundens antal, så
skulle ej så mycket missnöje finnas i världen ’som nu. Huru många
klaga ’ej över sin lott och avundas andra, som de förmena hava fått
mera. Huru tyckes icke denna förfärliga avundsjuka likt en
fcber-yrsel smitta folkmassorna. Varifrån komma de revolutionära
rörelserna i de djupaste lagren i samhällena, om icke därav, att man är
missnöjd med sin lott och vill själv med orätta, våldsamma och av
Gud förbjudna medel söka förbättra densamma."^ I en annan
samling Stockholmspredikningar uttalas gång efter annan, att varje krav
på en förändring av den sociala ställningen visar otillfredsställelse
med Guds gåvor. "Tänk, huru oförnöjda och otacksamma
människorna äro! Även Guds barn hava i detta stycke mycket att lära. Är
man född i ett ringare stånd, så vill man högre upp och tror, att blott
de som leva i en högre samhällsställning hava det gott ... O, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
