Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Tingsten, Herbert: Kyrkan och den sociala frågan vid socialismens framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Herbert Tingsten
miljen odh dess ekonomiska ibetingelser, den är inriktad Iblott på att
tillfredsställa människans timliga begär; framför allt är den ateistisk
och religionsfientlig.^^ Stundom blevo dessa tankar auktoritativt
framförda på prästmötena. Äi^cebiskop Sundberg uttalade sin ovilja mot
socialismen vid prästmötet i Uppsala 1885.^^ Vid prästmötet i
Karlstad 1887 talade biskop Rundgren om materialismen som "den
tröstlösa grundsats, som leder till socialismen och kommunismen, dessa
oförsonliga makter, som redan sta för dörren odh. (klappa, ännu
visserligen osäkert, sporadiskt, vanmäktigt, men däi^för icke utan
förhoppning om framtida seger för jämlikheten, d. v. s. råhetens seger,
med allas krig mot alla, där ingen har frihet’’.^®
I stort isett torde den av och för statskyrkopräster utgivna tidningen
’’Väktaren, tidning för Stat och Kyrka" (t. o. m. 1888) vara
representativ för den kyrkliga opinionen. Här infördes gång efter annan
ledande artiklar, som med ytterlig hätskhet angrepo socialdemokratin
samtidigt som behovet av en förbättrad ställning för arbetarna
hävdades i allmänna ordalag. De kristna borde, heter det i en artikel av
är 1885, visserligen icke avhända sig sin egendom, men de borde låta
Gud bestämma över dess användning. "Kristendomen är alltigenom
socialistisk; den strävar att så vitt möjligt åt de jordiska ägodelarna
giva något av de himmelska skatternas gemensamhetsnatur. Men den
är en sådan socialism, som ej i minsta mån kringskär friheten . .
Något senare skrev tidningen, att man icke kunde "blunda för det
sanningselement, som döljer sig bakom socialismens, nihilismens och
kommunismens förfärliga läror".^^ Efter hand blev tonen allt
skarpare. Under strejker i Stockholm 1886 förklarades arbetarnas
missnöje beroende av agitation; i själva verket hade städernas arbetare
ofta en bättre ekonomisk ställning än de bildade.^^ Regeringen
uppmanades att ingripa mot socialismen. "Någonting vanvettigare än
socialismen har aldrig i världshistorien skådat dagen. Socialisterna
predika upphävandet av kristendomen, sedelagen, arvsrätten,
äganderätten, äktenskapet, familjen, regeringen och all annan auktoritet än
näv-rättens. Socialisterna vilja ej arbeta, de vilja endast dela med de
rika . . . Socialismen måste därför betraktas såsom dödsfiende till
kyrka, stat och varje enskild fredlig medborgare, den bör bekämpas
med alla medel, som stå till buds. Dess predikanter borde av staten
behandlas på samma sätt som majestäts förbrytare eller mördare och
rövare ... Den sociala frågan kan ej lösas mer än på ett enda sätt,
och det är på kärlekens, tålamodets, lydnadens och det ömsesidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
