Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Lindbom, Tage: Socialdemokratin och den fackliga rörelsen under genombrottsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Tage Lindbom
ständigt överflyglade de politiska. Den väsentliga orsaken härtill var,
att den svenska arbetarklassen på grund av gällande
rösträttsbestämmelser vid såväl kommunal- som riksdagsmannaval praktiskt taget
saknade alla möjligheter att påverka de politiska avgörandena, varför
rent politisk verksamhet rönte ringa intresse från arbetarnas sida
och politiska organisationer voro svåra att upprätthålla. I stället för
att de politiska partiföreningarna genomsyrade fackföreningarna med
socialistiska idéer och väckte deras intresse för politiska frågor över
huvud blev det så, att partiet i stor utsträckning drogs in i det rent
fackliga arbetet.
Först partiets tredje kongress år 1894 tog på allvar itu med de
organisatoriska frågorna och i ett supplement till stadgarna skisserades
också föiiiållandet mellan partiet och den fackliga verksamheten.
Kongressen hemställde, att fackutskott skulle bildas på de platser,
där behov därav förelåg. Fackutskotten skulle bestå av fackliga
representanter samt två ombud från partidistriktsstyrelsen. Utskotten
skulle övervaka och dirigera den fackliga verksamheten och särskilt
vid strejker skulle fackutskotten ha en betydande myndighet. Planen
var ett försök att skilja de fackliga frågornas behandling från de
politiska, dock utan att avkoppla partiet från medinflytande över de
förra. Hela organisationsplanen hade emellertid prägel av
provisorium och var därtill mycket otymplig, särskilt vad det gällde
förfarandet vid strejker. Avsikten var emellertid, att partiet skulle garanteras
medbestämmanderätt, så att inte inflytandet över den fackliga
rörelsen gick förlorat, samtidigt som de invecklade bestämmelserna
tillkommit i syfte att förhindra småstrejker. Det var en utbredd
uppfattning inom partiet vid denna tid, att det stora antalet små strejker
snarare försvagade än gagnade arbetarrörelsen. Oupphörligt gjordes
uttalanden på partimöten om att krafterna borde samlas till stora
strejker, som kunde åstadkomma verkliga förskjutningar i
maktförhållandet i samhället. Även om det ej alltid utsädes, var det
uppenbart, att dessa strejker ej blott tänktes leda till ekonomiska
förbättringar utan också borde givas en politisk karaktär. I det tidigare skedet
av partiets rösträttskamp intog masstrejken en viktig plats i
diskussionen om medlen att vinna allmän lika rösträtt samt politiska
framgångar över huvud. De små ekonomiska strejkerna framstodo därför
gärna hos socialdemokraterna som ett slöseri med arbetarrörelsens
krafter: arbetarklassens befrielse kunde endast ske genom politisk
kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
