Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - När socialismen bröt sig väg - Lindbom, Tage: Socialdemokratin och den fackliga rörelsen under genombrottsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Tage Lindbom
talet gruv- och sågverksarbetarförbunden direkt genom partiets
till-skyndan. Givetvis spelade rent politiska hänsyn en viktig roll i partiets
fackliga propaganda- och organisationsarbete. Det fackliga
agitationsarbetet bland Norrlands arbetare och kommunikationsarbetare
motiverades med att "dess hållning vid en eventuell skarp påtryckning för
erövrandet av den allmänna rösträtten påtagligen kan bliva av allra
största betydelse’’. Med den skarpa påtryckningen menades allmän
aAetsnedläggelse, och vid en sådan var det givetvis av stor strategisk
betydelse att den fackliga rörelsen fick fotfäste inom så viktiga
områden av näringslivet som kommunikationsväsendet och de
norrländska industrierna.
Ovannämnda uttalande, som antogs på 1897 års partikongress, ledde
till en omfattande agitation på Norrland. I april 1898 hölls en
konferens mellan socialdemokratiska partistyrelsens verkställande utskott
samt representanter för sågverks-, transport- och kemisk-tekniska
ar-betarförbunden, varvid norrlandsagitationen behandlades, och beslöts
att de fyra nämnda organisationerna skulle tillsammans anslå 1,000 kr.
till den agitatoriska verksamheten.
I ett par fall ingrep partiet direkt i syfte att få till stånd förbund
och detta lyckades även: gruv- och sågverksarbetarförbunden ha
således väsentligen partiet att tacka för sin tillblivelse.
Vid sidan av agitations- och organisationsarbete bestod partiets
fackliga verksamhet huvudsakligen i att organisera understöd vid
konflikter. Det var här, som den fackliga verksamhetens intrång på den
politiska tydligast framträdde. De partianslutna fackföreningarna
an-sågo det som en helt naturlig sak att vända sig till partiet med anhållan,
om ekonomiskt och moraliskt stöd vid lönerörelser. Det gällde särskilt
de föreningar, som saknade förbundsorganisationer, men även
förbundens ekonomiska resurser voro snart uttömda, då det gällde mera
omfattande eller långvariga konflikter. Då partiet var den enda
existerande arbetarsammanslutning, som var landsomfattande och
omfattade alla arbetargrupper, var det också den mest tjänliga
organisation för insamling av medel till strejkande. Då partiet huvudsakligen
var uppbyggt på fackföreningar, kunde det givetvis ej undandraga sig
de elementära fackliga solidaritetsplikterna. Till detta kom, att
partiet hade ett direkt intresse av att deltaga i den fackliga verksamheten.
Antalet konflikter ökade under 1890-talet, och ofta yttrades missnöje
i arbetarpressen och förbundens medlemsblad över strejkvapnets
alltför flitiga användning. Med sitt växande inflytande i den fackliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
