Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Ahlberg, Alf: Humanitet och akademisk skolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Alf Ahlberg
och för sig är typisk för ungddmen och kan sägas utgöra ibåde en
svaghet och en styrka : en viss, alltför långt driven rätlinjigfhet, som
inte tar vederbörlig hänsyn till livets oerhörda komplikation, gärna
linjerar efter alltför lenkla linjer och tenderar till kategorisikt
ställningstagande och förakt för nyanser och partikulära omdömen.
Teoretiskt vetande i all ära, men icke ens teoretiskt vetande i ’sociala och
ekonomiska ting är en tillräcklig garanti för omdömesgillhet i en sådan
fråga som flyktings frågan. Det är en conditio sine qua non, kan man
väl säga, men utom ’teoretiskt vetande kräves också andra ting, som
äro svårare att klart precisera. Man kan kalla dem erfarenhet,
ansvarskänsla, förmåga av inlevelse i andra människors situation, vidsynthet
och annat i samma väg. Man gör nog klokt i att varken hegära av eller
tilltro ungdomen för mycket av sådant. Om ungdomen under tidigare
epoker haft för litet att säga till om i samhället, så är det därför minst
lika barockt, om den äldre generationen i feg kapitulation för
ungdomen överlåter kommandot åt den. Jag vet fortfarande, att detta i
mångas ögon är ett förargelseväckande tal, men jag tror att det
bekräftas av erfarenheten. Låt oss inte glömma, att just de stora
rörelser, som för närvarande hålla på att göra rent bord, med allt vad vi
hittills i västerlandet förstått med kultur, i så väsentlig grad bära en
juvenil prägel.
Om jag här berört resolutionerna i flyktings frågan, så är det likväl
främst därför, att de aktualisera ett vida större och allvarligare
problem — frågan om förhållandet mellan den intellektuella skolning,
som ju dock det akademiska studiet måste skänka, och den allmänna
humana kulturen. En av de mest nedslående erfarenheter, som vår
tid måst göra, en av dem, som äro mest ägnade att misskreditera den
gamla fram.stegstron, tycks mig nämligen vara den, att teoretiskt
vetande, skolning av det intellektuella livet synes ha föga eller intet att
skafta med den humana kulturens utveckling. Vetande har språkligt
sett med vett att skaffa, men det kan förefalla en, som om detta
samband i stort sett vore begränsat till etymologien. Den som träder in i
Lunds universitetsbyggnad, mötes över ingången till aulan av en
vacker grekisk sentens: Mäden amuson! Man brukar översätta den
så: "Intet osköntMen det grekiska ordet har en mycket
vidsträcktare och i grunden oöversättlig mening; det musiska är visserligen
det sköna, men också det goda och det sanna, det som är i släkt med
klarheten, måttet, ljuset, den lugna rytmen och de rätta
proportionerna, besinningen. Om icke ordet "human" genom alltför mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
