Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Thorarinsson, Sigurdur: Den tyska skuggan över Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tyska skuggan över Island 277
kontroll rådde ständig brist på utländska valutor. Kraven på fiskets,
främst trålarfiskets sanering, blevo allt ihögljuddare. På
socialdemokratiska partikongressen i oktober 1936 beslöts ett radikalt
aktionsprogram för att råda bot på Svårigheterna, och man krävde, att detta
program skulle bilda grundvalen för regeringens politik. Genom dessa
krav, vilka framstegspartiet ej ville gå med på, splittrades koalitionen.
Alltinget upplöstes oöh nya val utlystes i juni 1937.
Inom arbetarrörelsen hade läget ändrats i hög grad sedan 1934.
Sedan kommunisterna 1930 lämnade det socialdemokratiska partiet
hade arbetarrörelsen varit splittrad i två partier. Fram till året 1936
rådde ett spänt förhållande mellan dessa partier, med detta år
började kommunisterna energiskt arbeta för enhetsfront och
sammanslagning av partierna. Därefter har denna fråga stått i diskussionens
centrum inom arbetarrörelsen. I början ställde sig den
socialdemokratiska partistyrelsen kategoriskt avvisande mot varje samarbete med
kommunisterna. Full enighet rådde dock icke, och en del
partimedlemmar blevo uteslutna ur partiet på grund av deras agitation för
enhetsfronten. Inför utsikten, att arbetarna skulle sympatisera med
kommunisternas enhets frontspolitik drevs emellertid den
socialdemokratiska partistyrelsen allt längre åt vänster i sina krav.
Partikongressens beslut 1936 torde ha fått en så radikal prägel just på grund
härav; socialdemokraterna hoppades på ökade röster och mandat
genom sitt radikala valprogram och en därav följande starkare ställning
gentemot framstegspartiet i Alltinget samt ett nederlag för
kommunisterna. Vid valen bildade självständighetspartiet och ibondepartiet
en valkoalition. Vid valen 1934 hade dessa partier fått 49 procent av
rösterna och hoppades nu att genom samarbete uppnå majoritet.
Dessa förhoppningar grusades dock.
I enlighet med sin enhetsfrontpolitik uppställde kommunisterna
inga kandidater i de valkretsar, där utgången var osäker för
framstegspartiet eller socialdemoikraterna, utan uppmuntrade sina
anhängare att rösta för dessa partier. Kommunisterna fingo dock tre
mandat och blevo för första gången representerade i Alltinget, medan
socialdemokraterna förlorade två mandat. Efter valen blev
ställningen i Alltinget sålunda:
Högerkoalitionen 19 (självständighetspartiet 17, bondepartiet 2).
Vänsterpartierna 30 (framstegspartiet 19, socialdemokraterna 8,
kommunisterna 3).
Framstegspartiet och socialdemokraterna voro alltså fortfarande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
