Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 26 apr. 1939 - Litteratur - Rauschning: Die Revolution des Nihilismus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 309
Natiqnalsocialismen förenar våld med raffinerade förvirrande
metoder, av hot, av sjcrupelfri användning- av direkta och fullbordade fakta.
»Nationalsocialismen», heter det ordagrant i boken, »har framgång
överallt, där den venkar upplösande, där den sätter förhållandena i rörelse,
där den med tanike på att dess eld skall brinna vidare påträffar substans,
som den kan förtära. Den misslyckas överallt, där den skulle kunna
sikrida till äkta. uppbyggnadsprestationer.» Därav framgår^ att
nationalsocialismen, »som uppträder som en rörelse av förnyelse för det tyska
folket, visar sig som den djupaste förstörelse av det tyska folket, som
någonsin inträffat i Tysklands historia».
Den nationalsocialistisika diktaturens väg var från början en
nihilismens väg också därför, att ärliga ideologiska och andliga motiv voro den
främmande. Nationalsocialismen förnekar dem så att säga principiellt.
Visserligen föres den nationalsocialistisika rörelsen under stora sociala
och nationella paroller. Men dess s.ik. världsås.kådning, fastställer
författaren, »var alltid en kuliss». Detta demonstreras med talrika pregnanta
exempel. Vi vilja här blott anföra ett: programmet om eliten och massan.
»Vad som är bestämt för massan, gäller ej för eliten. Eliten har sina
särskilda föreställningar och friheter. För massan äro program och
officiell världsåskådning förpliktelse och rättrogen (d. v. s. obligatorisk) tro.
Eliten är bunden av intet. Av ingen världsåskådning, av ingen etisk
norm.»
I sin förträffliga analys av eliten, vars våldspolitik bestämmer miljoner
männisikors ode, bevisar Rauschning, hur vacken intelligens, kunskaper,
börd eller ställning ’kvalificera till inträde i eliten; kallad är blott den,
som försmår den moderna etiska världsås(kådningen. Eliten måste besitta
en härskarkasts egenskaper och dess mentalitet. »Det finns ingen faktor
utom makten. Den älda eliten känner inga sikrupler och inga humanitära
infall.»
Betecknande är, att de höga dignitärerna undandraga sig ansvarsfulla
avgöranden i realpolitisk anda. Liksom i varje diktatur överlåtas sådana
avgöranden åt ledaren. Intressant är följande fall ur författarens
personliga erfarenhet. Är 1934 försökte Rauschning, då president i
Danzig-senaten, att vinna general Göring för en medlingsaktion med Österrike.
Det sikulle slutas ett fördrag på grundval av ömsesidigt respekterande
av de båda länderi^as författning. Göring, som föreslogs att intervenera
hos ledaren, gav följande svar: »Jag har något liiknande en narrs frihet
att kunna säga ledaren allt. Men jag skall aldrig säga honom något om
Österrike, och jag råder er att inte heller göra det. Denna angelägenhet
avgöres av ledaren ensam.» Denna hållning är karakteristisk för de tyska
förhållandena av i dag. I en viktig fråga kan alltså en militär
överbefälhavare och riksminister utan vidare avstå ifrån att åberopa sig på sitt
medansvar och ingripa, han drager »sig vördnadsfullt tillba’ka för en
problematis’k ledarpersonlighets galna idé.»
Rauschnings utmäi^kta karakteristik av Hitler bekräftar de
iakttagelser, som Stephen H. Roberts gjorde angående Hitlers person. På grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
