Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 G. Hilding Nordström
norska likställig^hetskraven.^^ Danielsson kommenterade i sin tidning
den innebörd, som man därutöver borde tillägga adressen,
åtminstone enligt socialdemokratisk uppfattning. Folkriksdagens
demonstration i unionsfrågan betydde reellt sett ett löfte av Sverges
demokrater att "i ett givet ögonblick insätta all sin makt på
förhindrandet av ett svenskt anfallskrig mot Norge’\ Sedan de
konservativa i riksdag odh press ställt sig i harnesk mot det av folkriksdagen
företrädda rösträttskravet, kunde det enligt Danielsson bli en
politisk nödvändighet för den svenska demokratin att "kasta sina blickar
på den norska vänstern såsom möjliga bundsförvanter mot en fiende,
som håller på att bli gemensam för bägge folken. Detta är
kvintessensen av folkriksdagens adress".
Endast cirka en vecka före denna deklaration av Danielsson hade
statsutskottets utlåtande i unionsfrågan kommit på riksdagens bord.
Däri förklarades, att frågan om den konsulära gemensamhetens
upplösning icke kunde prövas annat än i sammanhang med
spörsmålet om de diplomatiska ,ärendenas behandling varjämte
hävdades riskdagens krav på att få yttra sig, innan något avgörande
träffades i konsulat frågan. Sedan utskottets utlåtande blivit
bekantgjort, var på svensk sida Branting en av de få vänsterpublicister,
som i stort sett ställde sig på samma sida, som Hedin sedan skulle
komma att intaga i riksdagsdebatten. Branting protesterade emot
utlåtandet och fann nu klart dokumenterat, att den politik, som
riksdagen inbjöds att binda sig vid, vore högeligen riskfylld, eftersom
den dreve landet med bundna händer mot en sammanstötning med
norska folket. Den vändnmg unionspolitiken tagit innebure,
framhöll Branting, en uppfordran även till Sverges arbetare och det
socialdemokratiska partiet att inte längre förbli tysta åskådare till
unionskampen, ty striden hade utvecklat sig till att gälla något mycket
betydelsefullare än ett gräl om egna konsuler och fristående
diplomati. "Kungsunionens event. seger över stortingsvänstern", skrev
26 Svaret till Norges demokrater hade följande lydelse: "Uttalande sin
fasta övertygelse, att en sann och varaktig förening mellan brödrafolken blott
är möjlig genom full likställighet och de svenske och norske demokraternas
samarbete i gemensamt intresse, värnat av den allmänna rösträtten, besvarar
folkriksdagen den broderliga hälsningen med ett ärligt tack till såväl
lands-vensterforeningen som övriga norska organisationer, vilka givit uttrydk åt
sina sympatier fÖr folkriksdagen, samt beslutar uppdraga åt sin verkställande
kommitté att, därest till följd av den svenska byråkratins motstånd mot Norges
berättigade krav på likställighet med Sverige i unionen, den unionella
kon-kalla en urtima folkriksdag." Thyselius, Kampen iför allmän rösträtt I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
