Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1893 343
"När överklassens bandhundar morra fram krigshotelser, svara arbetarna
med att broderligt räcka varandra handen. Och en dag skall denna
broderskedja vara knuten så fast att alla försök att våldsamt spränga den skulle
sluta illa fÖr den, som försökte."
Det skulle likväl bli först, när den unionella (missämjan under
på-följ^ande år antog en krigiskt hotfull karaktär, som partiet genom
några av sina förgrundsmän målmedvetet trädde in på den
unionspolitiska arenan med resoluta krav på en fredlig lösning av
motsättningarna. Partiets hållning under unionsrevisionismens kris
påföljande år (1895) innebar i själva verket endast en av lägets allvar
framtvingad, klarare och bestämdare fixering av åsikter, som
partiet redan tidigare omfattat. Men denna hållning pekade samtidigt
fram mot den socialdemokratiska ståndpunkt i unionsfrågan, som
det omsider lyckades arbetarpartiet att förskaffa respekt och gehör,
när unionen efter ytterligare tio år definitivt brast i stycken.
Att unionspolitiken avsatt långt flera minnesmärken i norsk än i
svensk politisk arbetarrörelse beror icke enbart på att Norges
arbetare tidigare och mera direkt än sina svenska kamrater drogos in i
striderna för det demokratiska styrelsesättets försvar. Det hänger
också nära samman med de i åtskilligt olika politiskt-nationella
förutsättningarna i resp. länder.
De norska arbetarna hade sedan länge på samma sätt som de
svenska hyllat sig till liberalismen. Även om socialdemokratins makt över
dem ökades med åren, voro de dock alltför starkt påverkade av den
borgerliga vänsterns syn och de nationella traditioner, den företrädde,
för att kunna frigöra sig härifrån, när denna vänster under de
kritiska situationerna på 1890-talet tog ledningen av norsk
unionspolitik. Och när venstres ledare gjorde norsk konservatism, med dess
starka inslag av monarkivänliga ämbetsmän, ansvarig för att
motståndet från svensk sida hårdnade under venstres ihärdiga försök
att bryta ned, vad den betraktade såsom svensk överhöghet inom
unionen, ryckte de arbetarna med sig. I folkets ögon framstod
nämligen denna högerns mjukhet inför de påstådda svenska
supremati-anspråken såsom direkt sprungen ur en såväl politiskt som socialt
reaktionär inställning. Den norska vänstern kunde följaktligen —hur
nationalistiskt överhettad den än ofta dokumenterade sig — göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
