Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beyer, Nils: Teatern i skuggan av det nya kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Nils Beyer
barnen fiska råttor i kloaken och den tjocke målaren Courbet dundrar
mot "auktoriteterna’’ på den lilla trottoarrestaurangen i Montmartre.
Det är i denna miljö Thiers vill avväpna nationalgardet — och
massan av småborgare, hantverkare och arbetare sätter sig till motvärn
och proklamerar kommunen. Thiers sluter förbund med Bismarck
för att krossa det upproriska Paris. Hur kom det sig att han
lyckades? "Soldaterna vill inte gå emot oss", säger bokbindaren Varlin
förtröstansfullt,"ty vi visar vår vilja till rättfärdighet. Jord åt bonden,
verktyg åt arbetaren, arbete åt alla — vem vill ge sitt liv mot detf’
Men kommunen går lika fullt under, därför att den blott kan försvara
sig med sociala reformer. Den vill inte ens begå det "övergreppet" att
expropriera miljarderna i Banque de France — och därmed är i
själva verket dess öde avgjort. Försvarskampen på barrikaderna i
Paris äro från början dömda att misslyckas. De tappra men
god-troende kommunarderna skjutas i massa på Pére Lachaise av
regeringstrupperna, vilkas generaler, som skött sig så dåligt mot tyskarna,
här bereddes tillfälle att ta en blodig revansch på sina egna landsmän.
Det är ett skådespel av en oerhörd dramatisk intensitet — en
intensitet, som gjorde sig gällande trots att regissören, Svend Gade, som
för ändamålet tillkallats från Det kgl. Teater, inte särskilt hade
bemödat sig om att poängtera styckets revolutionära glöd. Men
massscenerna, som äro hans specialitet, hade arrangerats med en
utomordentlig säkerhet. Teatern spelade på sitt bredaste register. Men
samtidigt finnes det roller i detta skådespel — en hel uppsättning av
roller, som erbjuda möjligheter för en fantasifull och färgstark
indi-vidualisering. Lars Hanson som Thiers, Olof Widgren som
bokbindaren Varlin, Uno Henning som den fanatiske terroristen Rigault
och Märta Ekström som den pacifistiska lärarinnan Gabrielle
Langevin gjorde också några av sina yppersta och minnesvärdaste
skådespelarprestationer i denna föreställning. Olof Winnerstrand som
bankchefen spelade med strålande bravur upp sin komedi för
kommunens gamle godmodige president, Beslay, som Ivar Kåge hade givit
ett storskäggigt, patriarkaliskt gemyt. Blickingberg, Harriet Bosse,
Sture Lagerwall och Gunn Wållgren som det unga proletärparet —
överallt i vimlet mötte man levande ansikten. Den enda svaga punkten
var Carl Barcklind, som nog var självupptagen som Courbet — men
tyvärr saknade varje spår av det vitala geni, som är mannens
väsentliga egenskap.
Men — som sagt — en stor kväll var det. Nederlaget är en historisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
