Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 26 juli 1939 - Hoppe, Ragnar: Arbetarna och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Ragnar Hoppe
En sådan institution skulle för övrigt också kunna tillhandahålla
goda avgjutningar efter klassisk och modern skulptur till
överkomliga priser.
Konsten skall inte bara möta oss från hemmets väggar utan också
på andra ställen, där vi vistas och arbeta. Ännu hör det tyvärr till
undantagen, att en arbetsgivare smyckar personailens matsal med ett
så strålande konstverk som Hilding Linnqvists fresk i Marabous
fabriker i Stockholm. Det är i högsta grad förebildligt, och vi få
hoppas, att direktör Throne-Holst inte kommer att stå ensam alltför
länge.
Den tanke, som i Marabous matsal fått en så storstilad form —
nämligen att måltiden bör vara en rekreation för själen lika väl som
för kroppen — har säkerligen stått klar även för en del av våra
restaurangchefer. Så har t. ex. Normas styrelse, främst väl dess
direktör, Jonas Folcker, sedan åtskilliga år lagt i dagen ett mycket
positivt konstintresse. Normarestaurangerna äro inte endast prydliga och
väl stämda i färg, deras utsmyckning med såväl stafflitavlor som
väggmålningar vittnar om både god smak och en aktningsvärd
förmåga att uppskatta även de nyaste, radikala riktningarna inom vår
unga konst. Konsum är inne på samma väg. Restaurangen vid
Sveavägen har flera gånger fått tjäna som konstutställningslokal och
pry-des f. n. med utmärkta målningar av Einar Jolin.
Det får väl ännu betraktas som mera sällsynt att en matsal i ett av
statens verk får konstnärlig utsmyckning. I Riksbanken i Stockholm
har detta emellertid skett på privat initiativ och efter allt att döma
till stor belåtenhet för alla. Exemplen skulle troligen kunna
mångfaldigas. Det är klart och tydligt, att intresset finns, och det växer.
Tack vare Arthur Engbergs betydelsefulla initiativ ser det numera
ut som om vi svenskar skulle få en monumentalkonst, en hela folkets
konst, genom bestämmelsen att en viss procent av kostnaderna vid
uppförandet av statens nybyggnader ansilås till deras utsmyckning
med målningar och skulpturer. Närmast blir det väl skolor, kyrkor
och sjukhus, på vilkas lott det faller att prydas av våra konstnären.
Betydelsen av detta initiativ kan överhuvud inte skattas högt nog.
Det är en i djupaste mening social gärning, vars välsignelser vi alla
bli delaktiga av.
Det existerar emellertid även andra platser och lokaliteter, som
behöva en värdig ech för dem lämplig konstnärlig utsmyckning. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
