Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - »Läkarproletariatet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’Läkar proletariatet 473
De meningsyttringar, som kommit från en liten men talför grupp
yngre läkare i samband med sommarens konflikt, ha tjänat att minska
förtroendet för dessa personers omdöme i offentliga frågor, även på
de håll där man sympatiserat med de yngre läkarnas strävanden att
frampressa en förbättring av vissa uppenbart orimliga
anställningsförhållanden. Dessa personer ha kastat omkring sig arroganta
pressuttalanden samtidigt som deras motpart, Karolinska sjukhusets
direktion, enligt den praxis som numera gäller på arbetsmarknaden
undvikit att störa förhandlingarna genom uttalanden av denna art. Det
gäller "en ekonomisk arkebusering av oförvitliga välförtjänta svenska
läkare" yttrar de yngre läkarnas ombudsmiain till pressen. Under
konflikten skriver dr O. Andersson, som visserligen icke tillhör de yngre
läkarna, i läkarförbundets publikation Svensk Läkartidning (nr 28)
bl. a. följande tirad:
"Men jag vill rikta våra socialpolitikers uppmärksamhet på att överutbildade,
skuldtyngda och underbetalda läkare bli dåliga redskap i den sociala
omvårdnaden. Det gäller sålunda att redan från början tillse, att läkarkårens
ekonomiska standard blir isådan, att alla frestelser till sabotage — aktivt eller
passivt — avlägsnas. Det kan under vissa omständigheter vara god reklam, att en
statsminister hor i ett radhus utan hembiträde. Likaväl isom det kan vara god
reklam, att en annan minister äter champagnemiddagar med primadonnor och
håller tal på franska och latin för utländska diplomater. Men på djupet hos lärd
som lekt, hor respekten för läkaren — medicinmannen. Denna respekt rubbas,
om läkaren lever på ekonomisk minimigräns, om hans allmänna standard
understiger medelpatientens. Och minskas respekten för läkaren, så minskas hans
effektivitet i den sociala omvårdnaden. Läkaren — liksom läraren, är
folkuppfostrare, och måste i denna egenskap leva på en för ’medel-Svensson’
föredömlig standard." (kursiv av O. A.)
I Svenska Dagbladet (d. 18 juli 1939) stiger dr G. Myhrman från
sitt försvar av den pågående konflikten upp till den allmänna
politikens rymder:
"Staten har f. ö. så mycket mindre anledning till några reduktoriska
åtgärder, som den i själva verket hade all anledning att begrunda, om inte
värderingen av det intellektuella arbetet över huvud taget är otidsenlig och i
behov av en ytterst genomgripande reform. Man behöver inte peka på så
drastiska, så under all kritik stående förhållanden som lönerna vid
Musikkonserva-torium. Men hur är det med professorslönerna i gemen? Är det inte så, att
våra professorer i allt högre grad nödsakas att — eventuellt med hjälp av för
undervisningen föga hälsosamma tjänstledigheter — utbjuda en stor del av
sin arbetskraft till enskilda avnämare."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
