Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 Karl Fredriksson
rörelse som fortgått i stadigt tempo sedan snart ett århundrade.
Riktigt nog har denna produktionsökning inom sitt huvudområde, industri,
handel och samfärdsel, gått jämsides med en ökning av arbetarantalet.
Men även om effekten av det ökade arbetarantalet frånräknas, och
mkn håller sig till produktionsresultatet per arbetare och arbetstimme,
är ökningen ändå betydande. En sammanställning i
Konjunkturinstitutets första rapport (sid. 91) visar att produktionen per arbetstimme
inom industrin 1936 var 24 proc. större än 1929. Detta stämmer
tämligen väl med vad rationaliseringsutredningen säger, att produktionen
för en tolvårsperiod vuxit mer än dubbelt så hastigt som antalet
arbetare. I del II av rationaliseringsutredningens betänkande finns på
sid. 37 en tabell över produktionsvolym, antal arbetstimmar,
arbetarantal och installerad drivkraft samt produktion per arbetstimme. Av
åpn tabellen framgår, att produktionen per arbetstimme inom industrin
stigit med 41 proc. från 1924 till 1936. Inom jordbruket får man en
mera entydig bild av samma tendens. Där har nämligen
produktionsresultatet oavlåtligt ökat fastän antalet sysselsatta stadigt minskat.
Alltså: redan en flyktig blick på situationen borde vara nog för att
skingra de värsta farhågorna för vår materiella försörjning. Med
hänsyn till hittillsvarande tendens är det rimligt att räkna med en fortsatt
stegring av vår totala produktionskraft även under den bedömbara
framtid då antalet arbetsföra upphör att växa (vilket som senare
skall visas dröjer ännu ett årtionde). Skulle produktionsförmågan per
arbetare och arbetstimme, som under senast förflutna årtionde avsevärt
stegrats både inom industrin och jordbruket, plötsligt helt stagnera —
något som icke finns tillräckliga skäl att befara — så borde även en
produktion av stagnerad storlek räcka till att försörja en befolkning
som ju i varje fall inte växer. Om det sedan äntligen skulle gå så
fullkomligt otroligt, att vårt folk inte orkar försörja sig lika
rikligt som det kan göra i dag — då blir det ju äntligen en ljusare
framtid för de storvulna svenskar, som nu gnäller över att vi vältrar
oss i förslöande vällevnad.
★
Har man först gjort en sådan grov hyfsning av problemet, finns
det ett stort fält för en närmare granskning av våra möjligheter att
neutralisera åtminstone de materiella olägenheterna av den
förestående befolkningsutvecklingen. Dessa möjligheter torde när allt
kommer omkring vara ganska stora.
Låt oss först se vad det ökade försörjningsanspråket kan betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
