Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Karl Fredriksson
miljard i den årliga totalinkomsten. Ändock finns här icke med den
ojämförligt kraftigaste ökningen, som inträtt för de båda följande
åren, speciellt 1937. Docenten Svennilson gör så sent som i år följande
bedömning (Konjunkturrapporten serien B: 1, sid. 7) :
Om man utgår från en nationalinkomst i genomsnitt för åren 1928—30,
d. v. s. omkring toppen av högkonjunkturen mot slutet av 1920-talet, av 8,2
miljarder kronor, kan inkomsten under den i konjunkturellt hänseende likartade
perioden 1936—1938 beräknas ha stigit till omkring 10 miljarder kronor eller
med 20 å 25 procent.
Finns det några utsikter att under de närmaste 20 åren bevara
denna nationalinkomst eller att eventuellt höja den?
En risk är förstås att teknikens utveckling genom världshistorien
plötsligt upphör år 1940. Här får läsaren bedöma sannolikheten efter
behag. Visserligen förbättras den tekniska undervisningen oupphörligt,
men detta kan givetvis neutraliseras av att vårt folk blir dummare och
dummare. Framtiden är molnhöljd. Däremot kan man statistiskt
bedöma storleken av den folkmängd i arbetsför ålder, som under de
närmaste 20 åren kommer att bära upp produktionen. Här skall då först
konstateras, att inom de "produktiva" åldrarna 20—65 år visserligen
sker en förskjutning så att de yngre årsklassernas relativa andel
minskas och de äldres andel ökas. Men totalantalet individer inom dessa
åldersgränser kommer för det första att intill 1950 ökas med cirka
150,000 personer (vilket är 50,000 mer än ökningen i gruppen över
65 år under samma tid). Sedan sker en återgång, men icke värre än att
folkmängden inom de produktiva åldrarna ännu så sent som 1960
beräknas omfatta 3,980,000, d. v. s. 60,000 f/era än 1940. Nu får man
givetvis räkna med en högre bortfallsprocent och ökad frekvens av
nedsatt arbetsförmåga vartefter de högre åldrarna får övervikt inom
de angivna gränserna. Professor Wahlund konstaterar att "de yngsta,
verkligt effektiva arbetsåldrarna 20—35 år" kommer under de
närmaste tjugo åren att minska med 400,000 personer och "de äldsta,
mindre effektiva arbetsåldrarna, 50—60 år", kommer att öka med
320,000 personer. Hur denna omskiktning kommer att inverka på den
totala arbetseffekten torde vara svårt att beräkna. Vartefter det tunga
kroppsarbetet undantränges av maskinarbete, torde det inte vara så
säkert att arbetarna i åldern 20—35 år alltid är effektivare än
arbetare i mognare ålder. Har den förbättrade hälsovården något att
betyda, borde en viss kompensation här kunna påräknas för den
ogynnsammare åldersfördelningen. Hinner det sedan fram till 1960 bli någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
