Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pessimisternas klubb
485
effekt av 1939 års aktion för bättre utnyttjande av den partiella
arbetskraften, blir detta ytterligare en ljuspunkt i prognosen.
Den förestående förskjutningen i åldersfördelningen kommer också,
utöver den ökade försörjningsbördan för ett visst antal åldringar,
att öka bördan av den relativt dyrare sjuk- och invalidvården. Men
även om denna skulle bli en ekonomisk börda av samma
storleksordning som försörjningen av hela tillskottet i åldrarna över 65 år, så
blir inte heller detta någon oroväckande belastning, om man väger den
mot en nykter uppskattning av vår sannolika produktionsförmåga
under den framtid som avses.
Vad vi fått ut av befolkningstabellen för de närmaste 20 åren är
således i stora drag, att en till sin sammansättning visserligen
försvagad, men likväl till sitt antal ökad befolkning i de "produktiva"
åldrarna kommer att påläggas en ökad försörjningsbörda, som i pengar
räknat och med hittillsvarande sociala standard näppeligen kommer
att överstiga en halv miljard årligen, då den mest ogynnsamma
kombinationen inträtt om 15—20 år. (Det allmännas bidrag till
folkpensioneringen beräknades i 1935 års proposition, som upptog även den senare
beslutade dyrortsgrupperingen, komma att uppgå till 217 miljoner
kronor 1960, därav 170 miljoner på staten och 47 på kommunerna.
Propositionen 217, sid. 193.)
Vilka rimliga grunder finns för antagandet, att även en så högt
uppskattad ökad börda skulle bereda vår folkförsörjning några
oöverkomliga svårigheter?
Vår nuvarande produktionsförmåga, vår arbetskraft och våra
tekniska resurser tillåter en totalproduktion, motsvarande en
nationalinkomst som överstiger 1928—30 års toppnivå med beräknat cirka 1,8
miljarder. Ökningen motsvarar ungefär hela värdet av Sverges export
1938. Så långt det beror på oss själva, bör det finnas möjligheter
att med tillgänglig arbetskraft och våra resurser i övrigt allraminst
upprätthålla vår nuvarande produktionskapacitet. Den mest antagliga
risk vi har att räkna med är att en internationell konjunkturnedgång
minskar vår export. Men även under en så svår kris som den vi senast
genomlevat sjönk vår exportproduktion inte lägre än till 65 procent
av föregående toppsiffra, och detta endast för en kort tid. Vår
industriproduktion för hemmamarknad sjönk aldrig under hela den
senare krisen under 1929 års nivå utan låg hela tiden tvärtom något
över. Numera väger vår produktion för export relativt mindre i vår
totala produktion än vad fallet var då senaste krisen drabbade oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
