- Project Runeberg -  Tiden / Trettioförsta årgången. 1939 /
486

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

Karl Fredriksson

Man bör därav kunna dra den slutsatsen, att ett bakslag på
exportfronten har förhållandevis mindre makt att nedbringa vår
totalproduktion än vad fallet var under den senaste krisen. Därtill kommer att
en effektivare beredskap ger oss ökade möjligheter att vid en
kommande kris hastigt utnyttja lösgjord arbetskraft för annan nyttig
verksamhet. Så långt en vettig bedömning är möjlig, är det mindre risk
än tidigare för att vi skulle kastas avsevärt tillbaka från vår nu
uppnådda produktionskapacitet. Den förra krisen vållade oss en
nedgång i nationalinkomsten på ungefär en och en kvarts miljard. Även
om bakslaget vid en kommande kris bleve lika kraftigt, skulle vi
ändock på den nya krisens bottenpunkt disponera en avsevärt högre
totalinkomst än vad fallet var vid senaste toppkonjunkturen 1929—30.
Om vi alltså från vår nuvarande höjd råkar ut för ett lika våldsamt
gupp som vid senaste krisen, så befinner vi oss i varje punkt av den
nya kurvan vid en produktionsnivå, som ligger 1,5 ä 2 miljarder högre
än i den förra berg- och dalbanan. Om vi då under mellantiden varit
nog optimistiska att varaktigt höja våra årliga socialutgifter med säg
en halv miljard, och våra militärutgifter med en kvarts miljard, så
lever vi därför i övrigt inte sämre än för 8—9 år sedan. Vi har
tvärtom en bra slant över att köpa bilar och pälsar för. Något som för
övrigt framgår av importstatistiken.

Detta gäller ännu så länge vad som faktiskt ägt rum sedan vi satte
igång med den äventyrliga socialpolitiken av 1933. Därmed har vi
ännu inte gått in på frågan i vad mån vi har mobiliserbara reserver,
som kanske sätter oss i stånd att än mera stegra vår
produktionsförmåga.

Utredningen i Social årsbok har redan den anvisat en sådan reserv,
nämligen att bättre utnyttja den partiella arbetskraften. Denna reserv
är visst icke föraktliga även om man nöjer sig med en rent ekonomisk
kalkyl. Det är icke helt osannolikt att man enbart på den vägen kan
vinna ett tillskott i produktionen, som helt uppväger den stigande
kostnaden för åldringars och invaliders försörjning. Trots detta kan
man ifrågasätta, om icke vinsterna i trivsel och levnadslust här
kommer att väga mer än den rent ekonomiska vinsten. För bara några år
sedan var utsikten för 50- och 60-åringarna inom industrin att bli
tvångspermitterade för att ge plats för den arbetslösa ungdomen och
för kontoristerna att bli permanent överflödiga om de miste sin
än-ställning i 40-årsåldern. För folk som kommit upp i de åldrarna och
minns fem år tillbaka borde det falla en sten från bröstet vid dagens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:19:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1939/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free