Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Fredriksson, Karl: Pessimisternas klubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pessimisternas klubb 487
budskap, att de kanske blir oumbärliga i arbetet upp till 65- och
70-årsåldern.
Bedömer man emellertid problemet uteslutande produktionstekniskt
och med tyngdpunkt på frågan hur den i landet befintliga arbetskraften
skall kunna effektivt utnyttjas för att göra vår materiella försörjning
så riklig som möjligt, är det likväl knappast åldringar och vanföra
som erbjuder den största reserven. Den torde snarare finnas bland den
fullt arbetsföra men i stor utsträckning ineffektivt sysselsatta
arbetskraften vid jordbruket.
Vi nämnde förut att det svenska jordbrukets produktionsvolym för
avsalu stigit med ungefär 40 procent sedan 1929. Medan vi för tio
år sedan måste importera jordbruksprodukter, främst brödspannmål,
i stora kvantiteter, är vi nu praktiskt taget självförsörjande ifråga om
varor som det svenska jordbruket kan producera. En viss kvantitet
äggviterika foderämnen importeras, men räknar man de därav
framställda animalieprodukter som exporteras, blir det snarast ett
nettoöverskott på exportsidan. Vi har just nått en punkt, där det svenska
jordbruket med sina produkter mättar hela det svenska behovet och
väl det. Av brödspannmål finns redan ett stort överskottslager, nu
betraktat som en välkommen krigsreserv, men samtidigt en mätare på
överproduktion som icke kan sugas upp av inhemskt behov och icke
på lönande villkor avyttras för export. Smör exporteras redan i stora
kvantiteter till dumpingpriser som icke täcker produktionskostnaderna
för den exporterade varan. Om det svenska jordbrukets produktivitet
stegras i samma takt under de närmaste tio åren, det vill säga
ytterligare 40 procent — vilket bevisligen ligger inom det möjligas ram —
har vi en överproduktion av ansenliga mått att motse. Att den
inhehi-ska marknaden för jordbruksprodukter skall kunna ökas lika mycket
som det med kända metoder är möjligt att öka produktionen inom en
svensk jordbruksnäring av nuvarande omfång är icke sannolikt. En
god folkhushållning kräver i sådant fall obönhörligt, att den övertaliga
arbetskraften frigöres och sättes att hjälpa till med sådana uppgifter,
som arbetskraften inom andra näringsgrenar inte orkar sköta på
tillfredsställande sätt. Vad här anförts är förresten inte bara en
framtidshypotes. Redan på nuvarande stadium av den snabbt fortgående
utvecklingen kvarhåller det svenska jordbruket en betydande
kvantitet arbetskraft, som ehuru fullt arbetsför endast utnyttjas med
partiell effekt. Och skall det nu till följd av ökad försörjningsbörda bli
nödvändigt att hushålla effektivare med landets totala arbetskraft, bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
