Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 aug. 1939 - Från läsarna - Läkarna och samhället. Ett genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från läsarna 505
styrka fri kost för dessa läkare; men den gången var det riksdagen som
efter motion av professor Israel Holmgren gick med på direktionens
blygsamma förslag. — 1935 hade ånyo direktionens förslag om
förbättring avstyrkts, trots att direktionen kunnat visa, att Serafimerlasarettets
löner icke blott voro lägre än de, som Stockholms stad betalade vid
sina sjukhus, utan även voro lägre än vid universitetssjukhusen i
Uppsala och Lund. Nu ingrepo enskilda motionärer, från socialdemokraterna
Alfred Petrén, från folkpartiet Sven Bengtsson i Norup och från högern
Bertha Wellin, och lyckades ernå en höjning — dock ej den begärda.
När staten 1937 övertog Serafimerlasarettet och i samband därmed en
lönereglering äntligen kom till stånd, voro förbättringarna inte mer
imponerande än att löneregleringen för den sämst ställda gruppen skulle
inneburit en försämring. Efter motion av bl. a. Fredrik Ström, korrigerades
sistnämnda oformlighet och som en kompromiss mellan propositionens
placering av de s. k. tredje underläkarna i lönegrad e. 11 (= 2,998 kr.)
och den Ström’ska motionens förslag om e. 18 (= 4,350 kr.) placerades i
den nu ryktbara e. 15 (= 3,672 kr.). För biträdande läkartjänsterna, som
i verkligheten äro chefsposter, höjdes lönen från omkring 450 kronor till
omkring 700 kronor i mån: Man kan ju överlämna åt lönepolitikens
experter att avgöra hur mycket av denna höjning, som bör räknas som
kompensation för de förmåner, som indrogos redan 1937, för dem som
nu indragits och för dem som avses att indragas senare. — Att
Serafimerlasarettets löner alltjämt äro lägre än de, som Stockholms stad erbjuder,
behöver väl knappt påpekas.
Det finnes åtskilliga andra felaktigheter i den påtalade artikeln.
Sålunda skriver författaren: »Enligt vad av de offentliga handlingarna,
framgår, har riksdagens beslut om minskad ersättning för läkarintyg ingalunda
pressat läkarnas standard ned till »gårdskarlarnas nivå». Detta låter över-»
tygande. Man skulle nästan kunna tro att något sådant påståtts från
läkar-håll. Men jämförelsen med gårdskarlarna gäller de s. k. tredje
underläkarna (som däremot icke beröras av intygsersättningarnas indragning).
Dessa underläkare ha vid Karolinska sjukhuset föreslagits till en
löneställning icke fullt uppnående den som gårdskarlarna m. fl. vid samma
sjukhus skola erhålla. Häremot har läkaropinionen reagerat och detta icke
av någon sorts missriktad social högfärd utan därför att en rationell
lönesättning borde tagit hänsyn till tredje underläkarnas utbildningskostnader
(studentexamen och medicine licentiatexamen). Som ett exempel på vad
dess utbildningskostnader innebära kan nämnas att vid en tid, då
författaren till dessa rader innehade en motsvarande befattning vid
Serafimerlasarettet utgjorde hans räntor och obligatoriska avbetalningar på
studieskulderna c:a 1,500 kronor om året, vilket sålunda skulle motsvara c:a 35 o/o
av inkomsten, om den då varit samma som för en tredje underläkare nu;
i själva verket var den åtskilligt lägre. Lönen blir under sådana
förhållanden inte grundad på en rationell värdering av arbetet utan blir en sorts
godtyckligt tilltagen dusör, utdelad i from förhoppning om att
vederbörande skall taga skadan igen i framtiden. Systemet är godtyckligt, därför
att det inte bygger på någon rationell värdering av arbetet och odemokra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>