Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Westerståhl, Jörgen: Komintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMINTERN
Av JÖRGEN WESTERSTÅHL.
Kominterns historia är ihistorien om en serie misslyckanden,
historien om en världsrörelse, som i intet land uppnått ett bestående
resultat. Intill år 1934 förklarade kommunisterna ständigt att den
slutgiltiga socialistiska revolutionen var i antågande, att den var
omedelbart förestående. Den stora revolutionen kom emellertid aldrig och
om en kupp försöktes, så slogs den ned. Efter 1934 tystnade talet
om den instundande revolutionen och den försvinner i en avlägsen
och dimhöljd framtid. Stalin förklarade år 1936, att tron på ryska
planer på en världsrevolution vore "ett tragikomiskt missförstånd".
Kominterns enda uppgift har numer blivit att stödja den ryska
utrikespolitiken.
Borkenau har i sitt senaste arbete givit en synnerligen instruktiv
framställning av den kommunistiska internationalen och några av
hans synpunkter skall i det följande refereras. Läsaren erhåller ett
skrämmande intryck av kommunismens fullständiga oförmåga att med
hjälp av dess ortodoxa teori klarlägga politiska realiteter. Ett i förväg
utarbetat dogmatiskt system appliceras på den historiska verkligheten.
Resultatet blir åter och åter en felbedömning av det konkreta
politiska läget. Felbedömningen medför att de politiska förhoppningarna
icke infrias och aktionerna misslyckas. Regelbundet vidtar härefter
den kommunistiska självkritiken, som emellertid aldrig riktar sig mot
de teoretiska utgångspunkterna och den allmänna politiska linjen utan
mot verkställandet av denna linje. Därför dessa oändliga, meningslösa
taktikdiskussioner.
När proletariatets diktatur skulle genomföras i industrialiserade
länder med en stark arbetarrörelse, visade det sig att proletariatets
majoritet ingenstädes var revolutionär. Hur skulle detta förklaras?
Att proletariatet innerst inne ville eller skulle komma att vilja
revolution, stod för kommunisterna höjt över varje tvivel. Förklaringen
kunde endast vara en: förräderi. De socialdemokratiska ledarna voro
"socialförrädare". De hade tillsammans med arbetarklassens övre
skikt förlett arbetarna. Proletariatet har därför icke proletärt klass-
F. Borkenau: The Communist International, Faber and Faber Ltd,
London 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
