Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Westerståhl, Jörgen: Komintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 Jörgen Westerståhl
bestämmande för klassamhällets utveckling så komma enskilda
personer, förrädare, att spela en avgörande roll.
Strävan efter renlärighet på samma gång som efter massinflytande
har fört de kommunistiska partierna fram på en slingrande väg
hotade av att å ena sidan sjunka ned till en obetydlig sekt, å andra sidan
att förlora sig i en opportunistisk massrörelse. Svårigheterna kunna
avläsas i de ständiga politiska omsvängningarna: vänsterperiod 1920
—21, högerperiod 1922—23, ånyo åt vänster 1924—25, ånyo åt höger
1925—26, extrem vänsterpolitik 1929—34, extrem högerpolitik efter
1934. Med utgångspunkt från kominterns egna siffror visar Borkenau,
hur oerhört stora fluktuationerna äro inom de kommunistiska
partiernas medlemsstock. Medlemmarna strömma ut och in, och
författaren belyser med uppgifter från Tyskland, England, Frankrike och
Tjeckoslovakien, att under en period på fem till sju år ha nästan
hela partierna förnyats, frånsett en liten stab på omkring 5 procent.
Kommunisternas mål har varit att utgöra ett orubbligt järngarde av
erfarna revolutionära kämpar. Men i själva verket har man vunnit
sina anhängare bland samhällets mest instäbila element. Rörande de
kommunistiska partiernas sociala struktur finnas endast några
upplysningar från Tyskland. De visa, att i jämförelse med
socialdemokraterna ha kommunisterna ett oproportionerligt starkt understöd dels
bland de ai^betslösa, dels bland de bäst betalda arbetarna.
Arbetararistokratin och lumpproletariatet — för att använda de marxistiska
benämningarna — rekrytera tvärt emot alla teorier revolutionens
avantgarde.
Borkenau understryker särskilt, att man ej får skylla alla
kommunismens egenheter och orimligheter på Moskvas och Stalins starka
inflytande. Mycket av den västerländska kommunismens utveckling låg
redan immanent i själva åskådningen. Efter 1929 dominerar Moskva
helt. Men redan tidigt hade de ryska intressena kommit i klar
motsättning till de mer allmänt proletära rörande politiken bland de
koloniala folken. Sovjet betraktade England och Frankrike som sina
huvudfiender. Därför understödde man olika revolterande
nationalistiska furstar, vilka emellertid mot varje form av arbetarrörelse
inom deras egna områden vanligen använde de mest brutala
utrotningsmetoder. Man hjälpte sålunda stormuftin i hans kamp mot den
starka judiska fackföreningsrörelsen i Palestina. Judarna ansågos
nämligen stödja engelsmännen. Med Turkiet hade Ryssland redan
tidigt allierat sig och när de turkiska delegaterna från andra kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
